- Project Runeberg -  Sveriges store män, snillen, statsmän, hjeltar och fosterlandsvänner samt märkvärdigaste fruntimmer /
771

(1840-1849) [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin, Alexander Clemens Wetterling, Johan Elias Cardon, Otto Henrik Wallgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CARL FREDRIK ADELCRANTZ.

ARKITEKT, FRIHERRE.

De tköna kontier, dem han liftet gaf,

Som i hant milda tolbliek fingo mogna,

Oek blefvo tnarl hant tlora tjäle förtrogna — —

Wall».

\ id byggnaden af Stockholms slott utmärkte sig hofarkitekten och
borgmästaren Göran Josua Adelcrantz, som blef adlad af Carl XII, och af
Hessiska partiet under frihetstiden förföljd och afsatt. Han märkte, att
sonen Carl Fredrik, som uppvext bland byggnadsplaner och företag, röjde
en utomordentlig håg för byggnadskonsten; men han sökte att motarbeta
denna sonens håg för en konst, af hvilken dess idkare rönte så mycken
otack. Ynglingen mftste derföre, efter genomgångna studier, ingå i
kammar-revisionen. Efter fadreus död egnade han sig dock åt sin inre kallelse.
Med ett måttligt arf, fick han medel till en utrikes resa, hvarunder han
utbildade sina kunskaper i arkitekturen. Vid hemkomsten ådrog han sig
dåvarande kronprinsen Adolf Fredriks och hans snillrika gemåls
uppmärksamhet, hvarefter han infördes i hofkretsen, der ban blef älskad för sin
bildning och sitt fina vett. Hans hjerta fastade sig under denna tid vid en
ung, ädel hoffröken, och hans hjertas första böjelse fortfor till hans
yttersta, ehuru omständigheterna hindrade hans förening med den älskade. Han
erhöll uppdrag att tvenne gånger för det allmännas räkning göra resor
utrikes, den ena för att skaffa målare, bildhuggare och andra konstnärer till
slottsbyggnaden, den andra för att hemskafTa modeller till möbler. Den
sednare resan utsträckte han öfver föreskriften, och hotades äfven att
derföre blifva ställd till ansvar. Likväl uppdrogs just åt honom fullbordandet
af slottet. Han fulländade det också förmedelst den så kallade kansliflygeh)
och Lejonbacken. Emedan konungen var otålig att få byggnaden färdig,
men anslagen icke voro tillräckliga, anskaffade Adelcrantz med egen
uppoffring utvägar. Bland annat pantsatte ban i tysthet sitt eget bordssilfver.
Af en händelse upptäcktes detta konstnärens tysta uppoffrande för sitt verk
af Gustaf 111, som inlöste silfretoch återställde det till Adelcrantz, hvilken
så godt som glömt hvad ban förlorat och aldrig gjort ett steg för att
återvinna det. Efter slottsbyggnaden företogos åtskilliga andra byggnader,
till hvilka Adelcrantz uppgjorde planen och bvilkas utförande han ledde.
Operahuset anses för hans bästa arbete. Denna byggnad är utmärkt för
en viss manlighet i tanken och ett utseende af fasthet, med få prydnader
men i en stor och enkel stil. Den sista byggnad, hvarmed Adelcrantz
hade befattning, var bron emellan slottet och Gustaf Adolfs torg. Dock bör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:29:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svestorman/0771.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free