Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 217. Georg Carl von Döbeln (Wetterling. Wetterling)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Främst tågade rytteriet, för att bana yägen. Fotfolkets bataljoner,
formerade i stora fyrkanter, inneslöto slädarna, som förde lifsmedel och andra
förnödenheter. Artilleriet var fördelad t i fyrkanternas hörn. Det hela hade
Döbeln anordnat så, att man trodde sig se en Enropeisk härs
försigtighets-mått emot Asiatiska border: det var på nordens frusna, ödsliga isfält, bland
yraude snöflingor, en bild af Fraasmännens tåg i söderns glödande öknar,
bland flygande sand, vid Pyramiderna.
Den sista bataljonen anfördes af major Engelbrecht, som af den
omtänksamme öfverbefalhafvaren erhållit uppdrag att dröja efter för att dölja
hufvudhåreM tåg. Han hade befattning, att icke i en så olika strid, som mot
hela den Ryska hären, ftndamålslöst uppoffra manskapet, utan heltre gifva sig,
efter några salvor för vapnens beder. Han uppfyllde detta uppdrag förträffligt,
stridde först tappert mot öfvermakten, gjorde flera gånger halt och
tillba-kadref de fiendtliga förtrupperna, som förföljde honom. SlutKgen inlät han
sig i underhandlingar. Sedan han uppehållit dem så länge som möjfigt,
gaf han sig fången med 368 man.
Döbeln hade emellertid lyckhgt öfverfört sin hufvudstyrka på Svenska
stranden, der han intog sin ställning vid Grisslehamn. Han hade under
den farliga marschen öfver hafvet icke förlorat mer an den enda
bataljonen. Då några kossacker visade sig utanför Grisslehamn, lat Döbeln
väu-tigt bemöta dem, och öppnade åter underhandlingar med fienderna, hvilka
icke gerna vågade angripa hans ställning på den egentliga Svenska jorden.
Han hade genom sina skickliga manövrer ingett fienden’ en afttnmg, som
obestridligen den gången räddade Stockholm; ty hade han låtit kringränna
sig och förlorat sin lilla här, skulle vägen till kufvudstaden stått fienderna
öppen. Den 21 mars, sedan fredsunderhandlingarna kommit i gång,
Iem-nade Döbeln befälet öfver Åländska afdelningen, och reste tiH Stockholm.
Under detta ryktbara tåg visade sig sålunda Döbelns krigarlynne och
härföraresnille i full glans. Kall och orubblig då han gjorde sina
dispositioner, var han eldig vid deras utförande, utan att hans hetta på
slagfältet någonsin förblindade honom eller förledde honom till en öfverilning.
Midtunder sin förtrytelse vid mötet i Clemetsby glömde han icke att
fortsätta sin plan med underhandlingarna. Han visste att få fram sitt folk.
Hans sätt att tilltala soldaterna var eget, men förfelade aldrig sin verkan.
En gång lofvade han att föra dem i elden, «så att mustascherna skulle
svedas och tennknapparna smälta i jackorna». Hans proklamation till
Finska arméen, då han vid fredsslutet tog afsked af de tappra, är ett
mästerstycke af krigisk vältalighet. Han hade en hög bildning och mångsidiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
