Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 221. Carl XIV Johan (Westin. J. Cardon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNO CARL XXV JOHAN.
Skalden, tänkaren oeh hjelten.
Allt det herrliga på jorden,
Ver har blindi, tom anden vill.
Tbghbk.
E« utomordentligt redskap för en högre skickelse, uppstod konung Carl
Johan på verldshändelsernas bana såsom statsman och bjelte af öfverlägsen
förmåga och mäktigt inflytande; och dock hafva få af de män, hvilkas verk»
sambet utgjort länkar i den dolda kedjan af folkens utbildande och
omgestaltande öden, uppträdt i så oväntade, så oberäknade förhållanden. Med
många af sina tappra landsmän delade han den ära och lycka, som för en
hjelte på den tiden stod alt vinna; men att den fransyske krigaren från
Pyreneerne skulle upphöjas på Sveas urgamla thron, var en lika oförberedd
och oförklarlig tilldragelse, som den, att just han blef den ende af dessa
furstar, dem svärdet skapat, hvilken blef en fridens man och i en lång
följd af år, ostörd af yttre fiender, kunde se sitt lagerkrönta hufvud gråna.
Hans personlighet, med sina egenheter, sina anlag och sina åsigter stod
på ett förunderligt sätt i strid med hans förhållanden, så att han
beständigt syntes blifva helt annat, än man tänkte, och merendels handlade helt
annorlunda, än han sjelf på förhand beräknat. Det land, för hvars ära han
utfört sio mannaålders bragder, för hvilket han kämpat och blödt, der han
föddes och blef man och hjelte, hade ingen erkänsla för den gamle; och i
det land, der han, såsom han sjelf föreskref uttrycket i sitt valspråk, i
folkets kärlek njöt belöningen för sina bragder, var han så fremling, alt
han icke ens förstod dess språk. Hans namn uttalas icke utan bitterhet i
det land, som han icke allenast frejdat med bedrifterna på sin lysande
hjelte-bana, utan fifven sedermera, genom råd af stor fältherre vishet, anvisat att
vinna en skön eröfring, hvilken utvidgat dess område och förvärfvat det
rätt till alla bildade nationers tacksamhet; medan det land, som utkorat
honom till sin konung, offrat ansenliga bidrag af sina skatter åt honom,
och med omisskännligen upprigtig hänförelse örat hans regerings
jubelhögtid, kanhända just genom hans statskonst, åtminstone under hans styrelse,
förlorade sina urgamla besittningar, sina herrligaste eröfringar, mot
ersättning af den mera bländande än vinstgifvande aran, att på regentens
hufvud skåda ett annat sjelfständigt rikes krona. Men till utvecklingen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
