- Project Runeberg -  Sveriges store män, snillen, statsmän, hjeltar och fosterlandsvänner samt märkvärdigaste fruntimmer /
929

(1840-1849) [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin, Alexander Clemens Wetterling, Johan Elias Cardon, Otto Henrik Wallgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Esaias Tegnér, skald

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ESAIAS TEGNÉR.

SKÅLD.

Djupt i dimmornas bädd, i det fjerran blånande Norden,
Bunden af glömskans makt, bodde en jättegestalt

Heliga tankar, ett fadernearf från det lemnade hemmet,

Lade sig lfingsamt till ro ned i den väldiges bröst

Vetandets mystiska skatt, som menniskoslägtet har medfört
Från sitt urhems natt, hemligt i aningar gömd,

Höljdes af seklers snö och begrofs i hans tänkande anda
Undan de vises begrepp, undan de forskandes blick.

Lugn satt jätten och såg, med försakelsens heliga tystnad,
Dimmornas höljande dok tätna omkring hans gestalt,

Medan, i klarnande ljus, hans syskon, i skönare nejder,

Njöto ett spelande lif, fullt af gudomligt behag.

Systern från Hellas bebodde med fröjd sitt heliga tempel,

Der det af tidernas makt frälstes och flyttades ut,

Undan förgängelsens våld, från de trånga nejder af Grekland,
Till en omätelig rymd, bildningens herrliga verld.

Brödren ifrån sju kullarnas stad, der murarua ramlat,

Rest sin osynliga thron åter i vetandets sal.

Så det förflutnas odödliga själ, dess eviga tankar,

Till ett föryngradt lif födas beständigt på nytt;

Och i lefvande ljus, i herrligt klara gestalter,

Stå för tänkarens blick andar från Hellas och Rom.

Nordens ande allena var dömd, i sin ensliga storhet,

Att, i sitt fjerran förglömd, sjunka i djupet och dö.

Då, ur skuggan af furor och björk vid den nordliga fjellen
Trädde, med lyran i hand, dristigt en sångare fram.

Gudars odödliga kraft han egde i strängarnas samklang,

När ingifvelsens eld fyllde hans ande med ljus.

Portarna öppnades vidt i de vetandes ljusnande tempel,

Dit med orpheisk klang mäktigt han stormade fram.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:39:32 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svestorman/0929.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free