Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Täxt - Gunnar Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o SVENSKA TONSÄTTARE.
Hans serenadtrior sjöngos och sjungas ännu med en särskild
stämning. *0, säg mig hvarärdu"och "Minns du den gången**
hafva kommit många ungdomliga hjärtan att klappa fortare under
en vårljus natt. Bland större världsliga verk framstår "Auer-
bachs Keller" till Göthes ord, för soli, kör och piano, h vilket
ofta utförts af student- och andra sångföreningar.
Trots sitt lifliga deltagande i kamrat- och säUskapslifvet
försummade ej Wennerberg sina studier, h vilka afslutades 1845
med filosofie magistergraden, hvarefter han kvarstannade i Uppsala
till 1849 som docent i estetik och var under dessa år äfven
anförare för studentsången. Såsom skald och tonsättare var
han redan nu högt uppburen och blef 1850 medlem af Musika-
liska akademien, hvarjämte han samma år af Svenska akademien
erhöll "Karl- Johanspriset" för sina högt skattade dikter, Glunt-
tarna. Mellan åren 1849 — 60 var Wennerberg lektor i filosofi
och modersmålet vid Skara gymnasium men förflyttades seder-
mera till mera framskjutna platser inom samhället. Såsom
ecklesiastikminister, sedermera landshöfding i Kronobergs län
och riksdagsman ingrep han i en mängd olika frågor; hans
klara blick, upphöjda tänkesätt samt lifliga intresse för fädernes-
landet förnekade sig aldrig, om ock hans åsikter ej alltid gjorde
sig gällande.
Oaktadt Wennerberg sålunda upptogs af skilda värf, sökte
sig dock hans ungdomliga kärlek till dikt och toner alltid ånyo
uttryck, och han hämtade alltid sin bästa vederkvickelse i musiken.
Med åren blefvo hans kompositioner af en mera allvarlig och
mognad beskaffenhet och antogo mer och mer en religiös
prägel. Denna böjelse för allvarlig musik hade dock redan
funnits hos den unge studenten vid sidan af alla de glada, ung-
domliga bilder, som fyllde den mottagliga själen. Han sysslade
redan på 1840-talet med andliga kompositioner och lyckades
med några motetter, som han inlämnade till det Josephsonska
"Lilla sällskapet", inbilla samtliga, att de verkligen voro af den
gamle mästaren Astorga. Så väl träffade voro dessa ungdom-
liga verk, att de togos för verklig klassisk kyrkomusik af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
