Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gaste att blifva insläppt; men hennes man aktade ej hennes
böner, utan ropade till henne: »Du lalska qvinna! så har jag
då en gång betrådt dig på bar gerning, och skall du nu få stå
der ute till dess klockorna ringa.» Hon svarade: »Ack,
käre herre, hvi sägen J mig sådane ord? Jag vill nu säga
eder sanningen: Medan jag sof vid eder sida, kom ett bud från
min moder och bad, att jag genast måtte komma till henne, ty
hon låg på sitt yttersta, och ville jag icke då göra eder omak,
utan gick helt tyst bort att se efter min moder. Nu har jag låtit
henne ligga i sin svåra sjukdom och vändt tillbaka hit för att
ej förtörna eder. Låt fördenskulL nu upp för mig och släpp
mig in, ty de börja rätt snart att ringa.» Riddaren sade:
»Det är icke ett sannt ord i allt hvad du säger om din moders
sjukdom. Jag vet alltförväl hvar du varit; derföre må du ock
stå derute till dess vakten tager dig.» Hon sade åter: »Jag
beder eder, för Guds skull, förbarmen eder, låten mig in och
bringen mig icke i en sådan vanära». Han svarade: »Det har
du väl förskyllat, då du brutit ditt äktenskap, och är det
bättre du lider för dina synder här, än i skärselden.» Då
ropade hon: »Efter J så viljen, att eder hustru skall blifva till
spott och hån för hela staden, så vill jag heldre kasta mig i
den djupa brunnen här invid, då J fån min död på edert
samvete.» Han svarade:. »Gud gifve du längesedan hade varit
drunknad, förr än du gjort mig så mycket ondt.» Då sade hon;
»Nå väl, så beder jag eder nu det enda, att J villen gifva min
kropp en christelig begrafning, och nu vare Gud min själ
nådig!» Som hon sagt dessa ord, häfde hon en tung sten ned i
brunnen och gömde sig i detsamma hastigt bakom ena
portpelaren. Men då mannen hörde stenen plumsa i vattnet, ångrade
han genast sin hårdhet och ropade: »O ve mig, arme mani
hon har verkeligen dränkt sig, och jag får nu inför Gud svara
för hennes död!» Och så skyndade han ut genom porten fram
till brunnen; men hans hustru passade genast på tillfallet, smög
sig fram bakom pelaren in i huset och bomade sakta porten
till efter sig, hvarefter hon satte sig i samma fönster, som
hennes man nyss lemnat, att der se hvad han toge sig för. Nu
såg hon, huru riddaren stod der vid brunnen, gret och suckado
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
