Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu ser dig ingen.» Straxt inföll skatan: »Ser jag eder icke, så
hör jag eder dock. Du gör mycket illa emot din herre, och
så snart han kommer hem, skall jag säga honom det.»
Häröf-ver blef älskaren illa till mods och sade till qvinnan: »Jag trodde
väl, att skatan skulle bringa oss i olycka!» Men hon svarade:
«Frukta ej för det, jag skall nog förtaga henne lusten att sqvallra.»
Och mot morgonen, sedan hon släppt ut sin älskare genom
bakporten, befallte hon sin piga att taga en stege och resa den mot
taket, och så gingo båda uppför stegen och refvo ett hål på
taket ofvanför der skatan satt i sin bur, och började att ösa
vatten på henne och nedkastade grus och stenar, till dess de icke
hörde skatan längre, utan trodde att hon var ihjälslagen. Sedan
låto de hålet på taket vara, på det husbonden måtte tro, att
taket infallit af sig sjelf och dödat skatan. Men knappt
hade de hunnit utför stegen, då husbonden hördes bulta på
porten; de skyndade att öppna, och hustrun visade sig mycket glad
att så tidigt återse sin man. Han trodde henne dock ej rätt,
utan frågade skatan, om något händt under hans frånvaro.
Fråga du, tänkte hustrun, hon lärer nog låta bli att svara dig
den här gången. Men skatan hade under tiden qvicknat vid och
svarade: »Din hustru har åter haft hos sig sin älskare, och jag
har slitit mycket ondt, ty det har regnat och haglat så att
jag var nära död.» Hustrun blef väl något häpen härvid;
men som hon var öfvermåttan listig, fann hon ■ sig snart och
sade: »Nu hör du, huru föga är att lita på skatans ord. Hon
säger, att det haglat och regnat i natt, och du vet sjelf, att det
knappast påuhela året varit någon så vacker natt som denna.»
Det visste ock borgaren, ty han hade rest hela natten för att
så mycket förr komma hem. Det förtröt honom, att skatan
sagt osanning; han började tro, att hon äfven kunnat ljuga på
hans hnstru, och då denna nu begynte med många tårar bedyra
sin oskuld, sade han till slut: »Icke skall skatan längre
förorsaka osämja oss emellan.» Derpå öppnade han buren och
vred halsen af sin trogna fogel. Men di han nu såg uppåt och
blef varse hålet på taket, samt ute på gården fick se stegen,
hvilken de i häpenheten öfver hans hastiga hemkomst glömt
att borttaga, började han ana oråd. Vid han nu såg närmare ef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
