- Project Runeberg -  Svenska Folkböcker. Sagor, Legender och Äfventyr, jemte Öfversigt af svensk Folkläsning / Förra delen /
33

(1845-1848) [MARC] Author: Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

plägade göra, inkom hans älsklingshund och hoppade upp i
sängen, hvilken var prydligt uppbäddad med kostbart purpurtäcke 28).
Häröfver låtsade frun blifva högst förtörnad, och fattade hunden
i bakbenen samt slog hans hufvud mot spiskanten, att han
genast låg död invid riddarens fotter. Denne ropade häftigt: nHuru
vågar du slå ihjel min bästa hund inför mina ögon? Det
skall jag aldrig förlåta dig.» — »Herre,» svarade hon, »sen J icke,
huru kosteligt prydd vår säng är; skulle jag då låta den
orenas af hunden?» Han genmälte: »Den hunden var mig långt kärare
än sängen med all dess prydelse.« Hon svarade: »Nu förstår
jag väl, att allt hvad jag gör, det är eder icke i lag.» Och så
kastade hon sig ned på golfvet och började bitterligen gråta.
Men då hennes man såg detta, ‘blef han åter blid och sade:
»Hör upp med din gråt; jag tillgifver dig alltsammans.»

Följande dagen gick frun åter till sin moder och berättade
huru detta andra1 försöket allnpit. Modren visade sig nöjd
dermed, men rådde henne dock att ännu en gång pröfva sin man.
Dottren svarade: »Ack, vissten J hvad jag lider af längtan efter
den gode studenten, så skullen J icke längre förhindra mig.»
Modren sade: «Du vet hvad jag lidit för dig, då du kom till
verlden; dervid besvär jag dig nu att än en gång göra som jag
råder dig; sedan vill jag icke längre sätta mig emot din önskan.»
Dottren bad henne då säga, huru modren ville, hon skulle göra.
»Jo,» sade modren, »nästa söndag har din man bjudit mig och din
fader och många friborne män här i staden till ett stort
gästabud. När nu bordet är fullsatt med mat, vin och öl, skall du,
utan att någon märker det, fästa din nyckelhake i duken och
sedan låtsa som om du glömt något i din kammare, samt så
springa hastigt upp och draga duken och allt’hvad deruppå är
med dig, likasom det skett -af förseende, så får du nog se hans
rätta sinne.» Dottren lofvade, att så skulle ske, och då
gästa-budsdagen inföll, gjorde hon i allo såsom modren sagt henne.
När nu all maten och ölet och vinet lågo på golfvet, och gästerna
suto der med tomma munnar, kunde man väl märka, huru
blodet steg riddaren åt hufvudet; men för gästernes skull låtsade
han om ingenting, utan befallde blott att lägga på bordet en ny
duk och framsätta så mycket mat och dryck, som blifvitöfver
Sv. Folktagor. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:01:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolkbok/1/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free