- Project Runeberg -  Svenska Folkböcker. Sagor, Legender och Äfventyr, jemte Öfversigt af svensk Folkläsning / Förra delen /
72

(1845-1848) [MARC] Author: Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Alexander och sade: »Jag har i natt förnummit af den
allsmäk-tige Gud, att du sjelf väl vet huru du skall få din helsa åter;
hvårföre har du då dolt det for mig?» Alexander svarade:
»Det är icke underligt, att jag dolt det, ty änskönt det icke är
omöjligt, så kan du dock icke göra det,» Men då kejsaren bad
honom att, för den trohets skuli de alltid hvarandra bevisat,
han ändteligen måtte uppenbara det för honom, sade han till
slut: »Efter, du så nödgar mig, så vet då, att under sömnen
blifvit mig uppenbaradt, att om du dödade dina fem söner och
tvådde .mig med deras blod, så finge jag min helsa åter; men
sådan synd har jag’ ej velat uppenbara, alldens’tund det är
alldeles emot naturen, att en fader dödar sina barn; icke heller
är jag värdig,, att man tager lifvet af någon menniska för min
skull.» Kejsaren sade: »O Alexander, du har icke nog
förtroende till mig; hade jag ock ännu fem sönet till, så toge jag
lifvet af dem allesamman, på det du kunde komma till din
helsa igen; ty jag kan få andra söner i deras ställe; men en
vän sådan som du får jag aldrig. Dertill har ock du mer än
en gång vågat ditt lif för mig.»

Sedan aktade kejsaren uppå, när barnen skulle blifva
allena, och då kejsarinnan en dag var i kyrkan med alla sina
jungfrur, gick han in i-kammaren der barnen lågo, dödade dem
allesamman och lät deras blod rinna i ett kärl, det han
sedermera bar till Alexander och tvffäde honom öfver hela
hans kropp med bloden. Straxt blef denne lika så ren och
helbregda, som han varit, innan han fick den giftiga drycken.
Nu först kunde kejsaren rätt känna igen honom, tog
honom kärligen i famn, kysste honom och sade: »O Alexander,
nu känner jag dig väl, och vare den stund lofvad, i hvilken jag
dödade mina barn för din helsas skull. Med rid nu några mil
bort och sänd derifrån bud till mig, likasom du först då komme,
så vill jag gladeligen möta dig.»

Alexander gjorde efter kejsarens ord. När nu kejsarinnan
förnam, att han var så nära, blef hon hjerteligen glad och sade
till sin herre: »Vi vilja nu alla rida honom till mötes och med
stor fröjd helsa honom.» Så foro de allesamman ur slottet och
togo Alexander emot med stor lust och glädje, och när de koramo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:01:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolkbok/1/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free