- Project Runeberg -  Svenska Folkböcker. Sagor, Legender och Äfventyr, jemte Öfversigt af svensk Folkläsning / Förra delen /
88

(1845-1848) [MARC] Author: Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tystnad, om bon blott finge hafva honom -hos sig i enrUm. Detta
bifalles, och nu föreslår hon ynglingen att döda hans far och
sålunda bringa honom sjelf till regeringen, om han sedan ville taga
henne till hustru. I harmen öfver detta förslag glömmer prinsen
sitt löfte till Syntipas och ropar, att han om sju dagar stall
svara henne. Då blir hon rädd, att han stall förråda henne,
hvarföre hon sönderrifver sitt ansigte och sina hläder, samt
ankla-gar prinsen att ha velat våldföra henne. Fadren dötnmer honom
till döden, men hans sju vise rådsherrar förhindra domens
verkställande genom sina berättelser, under det styfinodren genom sina
söter påskynda densamma. Sålunda börjar den förste vise med
berättelserna om Lejonets spår och Den talande fogeln, hvarefter
styfmodren berättar om Valkaren och hans son; den andre vise:
Kakorna och Den listiga qvinnan; styfmodren: Spöket; den
tredje vise: Honungskakan samt Hustrun och krämaren;
styfinodren: De underbara källorna; den fjerde vise: Konungasonen
och badaren samt Hyndan; styfmodren: Vildsvinet; den femte
vise: Hunden och ormen samt Den bedragne äkta mannen;
styfmodren: Lejonet och tjufven; den sjette vise: Dufvornas
kornförråd och En elefant af deg; styfmodren har nu ingen
berättelse, utan låter uppresa ett bål och hotar att bränna sig,
om iete konungen befaller sin sons dödande, hvartill tonungen
edeligeu förbinder sig; men den sjunde vise förmår honom att
ännu en gång ändra sitt beslut genom berättelserna om
Önsknin-garne och Qvinnolisl. På den åttonde dagen slickar prinsen
efter den förnämste bland de sju rådsherrarne, tackar honom för
det bistånd de gjort honom, och uppdrager honom att förtunna
tonnngen, det hans son denna dag skall tala. Konungen blir vid
detta budskap utom sig af glädje och mottager sonen på det
vänligaste. Denne förklarar rn anledningen till sin tystnad, berättar
hvad som tilldragit sig mellan honom och styfmodren, samt beder,
att folket och alla de vise måtte sammankallas, för att höra hvad
han nu ämnar föredraga, efter som han lärt det af sin lärare
Syntipas. Denne inGnner sig nu ock, då konungen frågar sina vise
hvems skulden varit, om prinsen under de sju dagarne verkligen
blifvit dödad. Den ene anser det varit Syntipas, en annan
konungen , en tredje Styfmodren, en fjerde prinsen sjelf. Denne
Söker genom berättelsen om Ormgiftet visa, att det endast varit
ödet man fått tillskrifva hvad som händt. Derefter anför han
ännu trenne berättelser om Det treåriga barnet, Det kloka
barnet och Skälmarne. Konungen frågar nu qvinnan om orsaken
till hennes hat mot hans son, och hon bekänner verkliga
förhållandet, hvarefter konungen rådför med sina vise om hennes straff.
Den ene föreslår, alt hennes händer och fötter skola afhuggas, en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:01:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolkbok/1/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free