Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Någon tid_ derefter hände 8ig en’dag, då den ädla
furstinnan gick med sin herre Apollonius att spatsera vid
hafsstran-den, att de fingo der se ett väldigt skepp, som nyligen anländt
och lagt till lands. Af detta skepps egna utstyrsel tyckte
Apollonius, att det måtte vara kommet från hans land, hvarföre
han med furstinnan gick till fartyget och kallade på skepparen,
som hette Gubernius 9), samt frågade denne, hvadan han var
kommen. Skepparen svarade, att han var från Tyrns. »Då
är du från mitt fädernesland,» sade Apollonius. När Gubernius
det hörde, frågade han honom, om han kände Apollonius, som
tillförene varit herre öfver Tyrus. Apollonius svarade ja. Då
sade Gubernius: »Gode herre, om du någonsin träffar honom,
så beder jag dig, att du ville honom kungöra, det den grymme
Antiochus, som regerade uti Antiochia, nu är död. Gud
straffade honom så, att både han och hans dotter äro slagne af
tordön och ljungeld, och hela syriska riket förbidar nu
Apollonius, hvilken folket valt och korat sig till konung.»
Öfver dessa tidender blef Apollonius högeligen förnöjd och
sade till sin furstinna: »llilin aldrakäresta, hvad jag tillförene dig
och din fader förkunnat, det finner du nu hafva varit sanning,
och kan jag aldrig tillfyllest tacka honom eller dig berömma,
för det J så väl trodden mina ord. Men är det dig icke emot,
så önskade jag, du ville tillåta mig fara dit och mottaga riket;
med Guds hjelp vill jag snart vara här åter.» Då hans
furstinna hörde dessa ord, brast hon i gråt och sade: »Käre
Apollonius, huru kan du vilja draga ifrån mig nu, då min nedkomst
förestår? Dock vill jag icke, att du försummar detta värf, utan
begif dig åstad, och jag, som är din förtrogna vän och den
dig här på jorden kärast hafver, vill följa dig.» Derefter gick
hon till sin fader och sade: »Käraste fader, oss är skedd stor
glädje, ty den grymme Antiochus, som förföljde min herre, är
blifven död, både han och hans dotter, och hela riket Antiochia,
med all dess rikedom, förbidar min käre herre och mig; och
bedja vi dig fördenskull, att du med det första ville hjelpå oss
åstad att detta rike eraottaga.» När Altistrates detta hörde,
vardt han . både glad och bedröfvad. Det gjorde honom ondt,
att han skulle mista sin måg och sin dotter, hvilka han båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
