Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bad konungen henne gS till hvila; till morgondagen skulle allt
tillredas pä det kostligaste, ty dä, menade han, skulle hans
uppsät gä i fullbordan.
När Helena sälunda förnummit, att hennes fader icke ville
afstä frän sin onda vilja, gick hon in i sin kammare, der hon
ömkeligen klagade, gret och vred’ sina händer. Då kom hennes
kammarjungfru Clarissa till henne och sökte trösta henne; men
hon ville ingen tröst höra, utan gick in i ett rum, der ett
svärd hängde, och gaf detta åt Clarissa, sägande: »Tag detta
svärd och döda mig dermed, eller skall jag sjelf taga det och
göra slut pä mitt lif, ty jag är svåra bedröfvad.» Öfver dessa
hennes ord blef Clarissa mycket ängslig och sade: »Gråten icke,
nädigaste fröken; jag skall gifva eder ett godt räd, huru J
skolen undkomma eder fader. Vi vilja nu strax gå ned för
borgen till stranden att hyra en skeppare, som skall föra eder åt
fremmande land, och på detta sätt kunnen J komma undan.»
Helena dröjde icke att följa detta råd, utan tog genast på
sig en gyllene kjortel och lemnade Clarissa ett skrin med guld
och ädla stenar, och gingo så båda under natten ned till
stranden, der de uppsökte en skeppare, hvilken Helena bad, att
han måtte föra henne till ett annat land, hvilket som helst,
det vore henne lika godt. Men skepparen, som sett henne
tiil-förene och väl visste hvem hon var, blef förfärad och svarade:
»Nådiga fröken, det tör jag icke göra, ty eder fader vill äkta
eder, och om han finge veta, att J flytt med mig, skulle han
låta aflifva mig derför.» Likväl, då Helena lofvade att gifva
honom så mycket guld och penningar, att han aldrig skulle
behöfva vända tillbaka till hennes faders land, samtyckte han
slutligen att föra henne till hvilken ort, hon sjelf önskade. Och
sålunda reste Helena med bedröfvadt hjerta och gråtande ögon
frän Constantinopel. Men Clarissa vände med sorgset mod
tillbaka till sin kammare.
Morgonen derefter sände konung Antonius sin
kammartje-nare till Helenas rum att se till, om hon vore klädd och redo,
ty konungen längtade efter henne. Men då karomartjenaren
klappade på dörren, var det ingen som svarade. Sluteligen
öppnade Clarissa, och sedan hon insläppt konungens tjenare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
