Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon i alla sina lifsdagar beilitat sig, och skedde detta med
sådan framgång, att hon snart kom i stort beröm.
Emedlertid straflade Gud, som är en rättvis domare, den
brottslige Talandus sä att han blef blind och spetälsk, och var
i hela riket ingen som kunde bota hans onda; men omsider
kom det till hans kunskap, att i Rom fanns en qvinna, som
vore särdeles förfaren i läkekonsten, och han beslöt derföre
begifva sig till henne. När således konung Karl efter någon tid
drog till Rom, följde honom Talandus, och så snart han
an-ländt dit, lät han föra sig till den berömda qvinnan och bad
henne om bot för sina blinda ögon och sin sjuka kropp. Men
icke anade han, att denna qvinnan var densamma Hildegardis,
som han gjort så mycket ondt. Hon ville ock nu icke
hämnas det, utan tillsade’honom att först inför en prest bekänna
alla sina synder och göra bot och bättring derför, sedan ville
hon på honom pröfva sin konst, det bästa hon kunde.
Talandus gjorde såsom hon ålagt honom „ bekände sina synder, gjorde
bot derför och återkom sedan, då hon ock gjorde honom
hel-bregda, så att hans ögon öppnades åter och hans kropp blef ren.
Då detta blef kunnigt, förundrade sig både påfven och
konungen och åstundade att se denna nya läkarinna, ty ingen visste
hvem hon var, emedan hon för Talandus aldrig blottat sitt
an-sigte under det hon honom botade. De skickade derföre efter
henne; men hon lät svara, att hon följande dagen skulle
infinna sig hos dem i St. Peters kyrka. Här berättade hon nu uti
påfvens närvaro för sin herre begynnelsen och orsaken till
hennes landsflyktighet och allt det lidande hon utstått, och
Talandus, som äfven var närvarande, vågade icke bestrida
sanningen af hennes utsago. När Karl sålunda förnam sin gemåls
oskuld och dygdesamma lefnad, bad han henne enständigt
förlåta hvad han af förhastande mot henne brutit, och det gjorde
hon gerna. Talandus blef af konungen dömd från lifvet, dock
benådades han på drottningens förbön från dödsstraffet, men
förvisles landet för alltid och lefde sedan i armod och elände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
