Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verrara mätningen; men när de sågo, att hjortehuden var
skuren i smala remsor och att på detta sätt ett ansenligt stycke
mark och skog skulle tillfalla Reimundt, visste de icke hvad
de skulle göra, utan redo hem till grefven och berättade huru
allt tillgått. Grefven ville likväl icke bryta hvad han med bref
och insegel utlofvat, utan sade: »Mig är alltid sagdt, att det är
någonting särdeles med denna källan, och torde äfven min
frän-de Reimundt hafva märkt något der, efter denna ort är honom
så behaglig; och ville jag önska, att allt måtte gå honom så
lyckligt, som jag gerna unnar honom det.»
Straxt derpå kom Reimundt och tackade grefven högeligen
för den förläning han erhållit, samt red derefter till sin brud,
hvilken med stor glädje och. kärlek välkomnade honom. Hon
tackade honom hjertelige« för det han i allt följt hennes råd,
och förde honom så till en plats, hvarest många personer
af ädelt utseende voro församlade. Reimundt frågade henne
hvilka alla dessa voro, och fick till svar, att de allesammans
voro hans tjenare och tjenarinnor. Hon vände sig ock nu tiU
dem och befallde dem att ära och lyda Reimundt såsom deras
herre och husbonde, samt bad honom sedermera bjuda sina
fränder och vänner till deras bröllopp, försäkrande honom, att
allt vore redo dertill.
Reimundt begaf sig då Törst till grefve Bertram och bad,
att han och hans moder ville den följande måndagen infinna sig
vid Tröstekällan,"der Reimundts bröllopp skulle firas. ‘Grefven
förundrade sig öfver detta sin frändes hastiga giftermål,
hvarom han aldrig dittills hört talas, och frågade honom hvem och
af hvad slägt bruden var. Häruppå svarade dock Reimundt
ingenting, utan endast upprepade sin begäran, då grefve
Bertram sade: »Jag undrar, att du tager dig en hustru, som
hvar-ken du sjelf eller någon annan känner, eller vet något om
hennes slägt och härkomst.» Reimundt svarade: »Hon är skönare
än alla andra qvinnor och troligast är, att hon måtte vara en
konungadotter. Mig behagar hon mycket, och vi vilja ega
hvarandra.» När grefven sådant hörde, tystnade han, ty han märkte,
att visan redan var mer än halfqväden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
