Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en gång, jag tror i Slaraflenlandet, hvartill denna
tilldragelse bäst passar, en fattig bonde, som lefde i en liten
dålig by och hade i arf af far och farfar fått namnet Kräfta;
men dft det i allt för honom gick framåt, som vi snart få se,
så var han ju ingen Kräfta, utan hette blott så. Folket i byen
sade, att han var ett dumhufvud, men deraf trodde han ej en
bokstaf, ty han tänkte vid sig sjelf: »Du har likväl stora
tankar i hufvudet, det fattas dig blott att kunna meddela dem.»
Och så måtte det väl äfven hafva varit. I’ hufvudet lågo de
stora tankarne visserligen, mén lika säkert är det, att ingen
enda slapp ut, så väl behöll han dem gömda i sin hjerna.
Men att de voro rätt stora tankar, slöt han deraf, att de
alltid gingo ut på, att han skulle blifva en stor, förnäm och rik
man, för hvilken alla menniskor borde buga sig och som alltid
kunde göra sig goda dagar utan att behöfva arbeta. Han blef
emedlertid hvad han var: en fattig bonde, men med stora
tankar.
En dag hade han med sina två magra oxar kört in till
staden ett lass ved och sålt det till en stor och förnäm läkare
för två riksdaler. När han Gck sina penningar, satt doktorn
till bords, åt och drack det bästa och raraste som fanns, och
rummet, hvaruti han spisade, var så präktigt och ståtligt. Då
utkläcktes den första stora tanken ur vår Kräftas hufvud: han
tänkte, om jag kunde blifva en sådan doktor, så behöfde jag
intet mera! Att han kunde blifva det, ansåg han icke
omöjligt, men huru det skulle gå tili, det visste han icke. Således
blef han ännu en stund stående villrådig, men fattade slutligen
mod och frågade läkaren, om han ej också kunde blifva
doktor, ty han ville det så gerna. »Jo visst,» svarade denne, »om
du får veta hemligheten, så kan det gå ganska lätt, och jag
vill förtro dig den. Du skall sälja dina oxar och din vagn och
köpa dig en abc-bok, men den måste vara inbunden i
guldpapper och på sista bladet i boken bör den röda tuppen stå,
som hackar olydiga barn. Just en sådan abc-bok måste det
vara, annars gagnar den dig på intet vis. Sedan låter du måla
dig en skylt med dessa ord: Här bor doktor Allvetande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
