Svenska folket genom tiderna / 1. Sveriges förhistoriska bebyggelse / 94 (1938-1940) With: Ewert Wrangel Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En märkestid i Nordens förhistoria randas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Krumsvärd från Norre i Heda socken, Östergötland. Så tedde sig det äldsta svärdet i metall, som på handelsvägarna nådde fram till vårt land, omkring 1,500 år före vår tideräknings början. Det här avbildade exemplaret, som varit rikt dekorerat längs klingan, är troligen förfärdigat i Ungern eller trakten kring Siebenbürgen.

materialens hanterlighet, blir den i alla fall ett
mästerverk.

Så förhåller det sig med de flesta nyheter i sten och
ben, som den slutande nordiska stenåldern har att bjuda
på. Arbetsyxan av flinta förses med utsvängd egg — i
enlighet med de utomnordiska bronsyxornas schema,
dräktnålen av ben får sin form från mellaneuropeiska
bronsnålar o. s. v. Denna mani att kopiera drives ända
därhän, att man söker i flinta återge inte bara dolkar utan
också svärd, en åtminstone för det praktiska livets behov
rätt hopplös uppgift.

Man sökte tydligen följa med sin tid så gott man kunde,
men även om vi oreserverat måste beundra precisionen i
flintarbetet, blir detta osjälvständiga drag dock den
slutande dansk-svenska stenålderns negativa sida; men där
fanns också en positiv. Man kan inte kopiera utan att ha
förlagan till hands och lätt tillgänglig. Ett hantverk i
flinta, sten och ben, som i så stor utsträckning arbetar
efter förebilder i metall, har givetvis också haft riklig
tillgång på till landet införda metallföremål. Det visar sig
också vara fallet, om vi något närmare granska
fyndbeståndet. Redan på detta stadium har sålunda den
nordiska och främst den sydskandinaviska stenåldersbygden
haft både medel och makt att stå i ständig, mycket intim
förbindelse med de metallbrukande bebyggelseområdena i
söder och sydväst, i huvudsak längs de handelsvägar, som
den äldre utvecklingen banat.

Denna köpenskap har framför allt satt spår i lösfynden,
d. v. s. i fynden utanför gravarna och boplatserna. Från
Skåne äga vi i närvarande stund över hundratalet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>