Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tro och kult vid vikingatidens slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annars ofta är vår källa till kunskap om gudarna och för vilken närmare
skall redogöras längre fram — kan lämna oss alldeles i sticket, när det
gäller svenska förhållanden. Han finns där nämnd på ett par ställen; ett
av dem följer här. Det berättas en gång, hur Oden och gudinnan Frigg
slogo vad. Oden hade en skyddsling bland människorna, kung Gierröd,
och Frigg påstod, att denne var snål med maten och svår mot objudna
gäster. Oden förnekade det och gav sig förklädd till Gierröd för att själv
pröva. Nu var inte Gierröd snål: Frigg hade talat osanning om honom. Men
för att vinna sitt vad skickade hon i förväg ett bud till Gierröd, att om
det kom en man, förklädd, såsom Oden skulle komma, då var denne
trollkunnig. Hon gav också Gierröd anvisning på hur han borde behandlas.
Gierröd satte guden i sin hall mellan två eldar och lät honom vara utan
mat i åtta dagar. Oden lovade »Ulls huldhet och alla gudars» åt den som
hjälpte honom; sist fick han också hjälp av Gierröds 10-årige son.
Man har förmodat, att detta Odens uttryck »Ulls huldhet och alla gudars»
går tillbaka på något gammalt formulär för ett högtidligt löfte. Utom detta
och några få saker till vet man ur Eddan ingenting om Ull. Trots detta
har man kunnat säga, och sannolikt med rätta, att Ull »en gång varit en
av Sveriges mest dyrkade gudar».
Möjligheten att bedöma detta får man genom ortnamnen. Vad
ortnamnsforskningen betytt för klargörandet av en mängd kulturförhållanden i det
forntida Sverige kan knappast överskattas. Vi ha fått reda på de gamla
färdvägarna och de platser, som försvarat dem. Vi kunna se i vilka sjöar,
man fått fisk, och i vilka man blivit utan. Inte minst har man av
ortnamnen lärt känna, vilka gudar som dyrkats, var de haft sina helgedomar
och av vilket slag dessa varit, ja till och med namn på gudar, som för
övrigt skulle varit alldeles obekanta för oss. Vi veta ju, hur vanliga
ortnamn av typen Frötuna, Torsåker, Odensjö äro i vissa trakter av Sverige.
Äro dessa namn gamla, omtala de med stor sannolikhet, att t. ex. på den
platsen varit ett åkerstycke, helgat åt Tor. Men det bör kanske påpekas,
att det inte varit varje ort, vilken i sitt namn till synes har ett gammalt
gudanamn till sammansättningsdel, som för den skull varit en hednisk
kultort. Nya ortnamn uppkomma ständigt, och tidvis har det varit en
modesak att göra sådana av fornnordisk typ. Svenska namn, som äro
sammansatta med guden Balders namn som ena led, äro t. ex. ofta nya: det finns
en fotbollsplan vid Göteborg, som heter Baldershage. Någon Balderskult
lär det knappast ha funnits i Sverige, och forskarna äro osäkra om det —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
