Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forskningar och fältarbeten i nordisk förhistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Valsgärdegravfältet är ännu ej i sin helhet publicerat och inte heller
uttömmande undersökt, men det redan föreliggande materialet ger vid
handen, att det kommer att lämna det rikaste utbytet. Utgrävningarnas ledare
är här S. Lindqvist, som, med en stab av skickliga medarbetare och inte minst
en förträfflig konservator vid sin sida, kunnat ur det sammanrostade
järnskrot, som plockades upp ur gravarna, preparera fram alla de i det
föregående beskrivna praktpjäserna. Ett gott exempel på vilka möjligheter en
modern grävningsteknik arbetar med erbjuder den ståtliga
Valsgärdehjälmen (sid. 214—215), dyrgripen framför de flesta andra bland den svenska
forntidens till våra dagar bevarade föremålsbestånd. När den påträffades,
utgjorde den en enda stor rostklump eller rättare ett otal sammanrostade
småbitar, vilka minst av allt sågo ut att vara en av jordmassornas tryck
hoppressad hjälm. Från samma gravfält kan anföras en annan ur
grävningssynpunkt betydelsefull detalj av stort intresse.
Såsom i framställningen ovan skildrats, få de nyssnämnda gravfälten
sin särprägel därav att de döda jordats i båtar, men av dessa fanns inte
den minsta lilla smula trävirke i behåll. Men hur är det då möjligt att
påstå, att här förelegat båtar? Förklaringen är enkel nog och grundar
sig på de flera hundratal nitar och spikar av järn, som ligga spridda
i gruset. Genom en i minsta detalj noggrann inmätning och kartering av
spik för spik och nit för nit visa sig dessa på planen forma sig till en
långsmal figur, som utan vidare anger, vad de haft för uppgift. De ha tjänat att
binda samman jämsides löpande bordplankor i en båt. Om man tar med
i beräkningen de rubbningar av spikarnas ursprungliga lägen, som
förskjutningarna i gruset vållat, ställer det sig ej svårt att helt rekonstruera
farkosten.
De stilhistoriska spörsmål, som knyta sig till båtgravfältens
konsthantverk, ha ingående behandlats av S. Lindqvist, »Vendelkulturens ålder och
ursprung» (1927), men eljest föreligger inte någon samlad framställning av
detta utomordentligt intressanta skede av den nordiska förhistorien,
däremot en mängd uppsatser och småskrifter, som kretsa kring den i och för
sig tjusande tanken att binda dessa fyndgrupper samman med den till våra
dagar bevarade sagotraditionen om händelser som timat och personer som
verkat i dessa trakter under tider, som skulle kunna förlikas med den
datering fynden ge. Den moderna forskningen har till synes med full rätt
avvisat flertalet av dessa spekulationer kring sagostoffets förmodade
sanningshalt, men ett par väl dokumenterade sammanställningar tyda på att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
