Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dimensionerna 23 V2 m. lång och 3 m. bred, d. v. s. en längd över sex
gånger bredden, ett föregripande av de nyss beskrivna klipperskeppen!
Fartyget blev ju en smula för rankt och måste förses med utbyggnader, kallade
sufflörer, men icke desto mindre blevo dessa mått vanliga för praktiskt
taget alla därefter byggda ångfartyg. Resan Norrköping—Stockholm
lyckades han dock icke göra på en dag förrän tio år senare; och då lämnade
han hångrinet efter sig med en ångare, som bar det betecknande namnet
»Cometen». Denna var ännu smalare än den förra eller knappt 1h av
längden.
Farten hos dessa tidiga ångbåtar var, som redan antytts, ytterst ringa
beroende på maskineriets och eldstädernas ofullkomlighet. Av samma skäl
blev det också ofta stopp. Då blevo passagerarna — och naturligtvis också
skepparen — lätt nervösa och förlorade slutligen tålamodet, varvid
upp-kommo än tråkiga än lustiga episoder. Många historier härom äro
bevarade till vår tid. Så berättas det t. ex. om ovannämnde Hammarsten, att
han vanligtvis själv deltog vid maskinens igångsättande. Då var det bäst
att hålla sig ur vägen för honom. En gång, när han trött och svettig fått
maskinen i gång, riktade en oerfaren passagerare till honom frågan: »När
komma vi fram?» Hammarsten gav honom bara ett ilsket ögonkast och
vände sig om på stället för att finna sig stå ansikte mot ansikte med en
munter herre, som frågade detsamma. Med en undertryckt ed svängde han
undan, men kom därvid helt nära en äldre dam, som med älskvärd min
frågade: »Bästa kapten! När komma vi fram?» Då pöste det över för
Hammarsten och med orden »dra åt helvete» störtade den halvt förtvivlade
mannen in i sin lilla hytt och gömde sig.
När det var stopp, så hade en annan skeppare för sed att lugna otåliga
resande med den stående frasen: »Hör I passagerare, ge er tillfress! Vi
håller bara på å’ samla ånga, men se’n ska’ dä’ bära i väg mä’ en gående
gång!» Men detta gick icke heller alltid. Sålunda hade vid ett tillfälle
sakkunskapen ombord arbetat förgäves med alla kända medel för att få i gång
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Denna utomordentligt livliga Stockholmsbild visar en
utsikt över Skeppsbron vid slutet av 1860-talet. Hitom det gamla våghuset, som ligger
mitt i bilden, bolmar röken ur hjulångarnas skorstenar, medan segelfartygen, alla med
seglen till tork, fortsätta raden längs kajkanten söderut. Det är liv och rörelse, arbete
och trafik bland sjåare och åkare på kajen, och dock — vilken idyll i jämförelse med
den hektiska trafikfloden av i dag, ackompanjerad av rasslande kranar, gnisslande vinschar,
spinnande motorer och skramlande spårvagnarI — Färglitografi av Carl J. Billmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
