- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 10. Kring sekelskiftet /
402

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Antarctic» uppenbarade sig för att taga de landsatta ombord. Det var
icke med glada känslor, de sågo fram mot en ny vinters stormar och köld,
även om de icke misströstade om att de skulle reda sig.

»Antarctic» hade gått till Falklandsöarna och Eldslandet, där
undersökningar företagits, och så återvänt för att hämta de övervintrande. Man
hade icke långt kvar till vinterstationen, då fartyget fastnade i packisen.
Det var tydligt, att man icke kunde komma vidare. Det beslöts då, att
några av deltagarna, J. G. Andersson, kartografen S. A. Duse och en norsk
matros, skulle göra en slädfärd till fots över isen för att hämta
overvintringspartiet. De gåvo sig av, men snart visade det sig omöjligt att komma
fram för ishinder. De återvände till den plats, där de lämnat »Antarctic»,
och som döpts till »Hoppets vik». Fartyget syntes emellertid icke till. De
tre männen måste uppföra en provisorisk koja åt sig och tillbringa vintern
här. De härdade ut, trots i hög grad primitiva förhållanden och svårigheter,
som kunde ha kommit mången att misströsta.

»Antarctic» hade icke kunnat återvända, ty isen hade blivit fartyget
övermäktig. Det sprang läck och sjönk i början av februari 1903.
Besättningen måste gå i vinterkvarter på Paulet-ön. Alltså övervintrade tre partier
av expeditionen på skilda platser utan att veta om varandra.

När våren kom, gjorde Nordenskjöld en slädfärd norrut, och han fick
därvid till sin häpnad se tre människor på avstånd — tre skäggiga
individer, svarta av sot, smuts och fett. Det var Andersson och hans följeslagare,
som ånyo vid sommarens inbrott givit sig av för att söka nå
Snow-Hill-sta-tionen. Att återseendet blev hjärtligt, behöver ej sägas.

Det hade väckt uppmärksamhet i hela världen, att ingenting hörts från
»Antarctic»-expeditionen. Denna utgjorde ett led i en internationell
samverkan, i det att en engelsk och en tysk expedition samtidigt arbetade i
de delar av Antarktis, som ligga söder om Australien och Afrika. Man
förstod, att något inträffat, och undsättningsexpeditioner utsändes både
från Sverige och från Argentina.

PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Sagan om de tre männens —- Andrées, Fraenkels och
Strindbergs — hjältemodiga kamp mot naturkrafterna fick nytt liv genom fyndet på Vitön
1930 av deras lik och tält. Den återfunna dagboken och ett antal fotografiska negativ,
som det lyckades expertisen att framkalla efter mer än 30 dr, lämna rörande inblickar i
hur deras sista dagar gestaltat sig men tyvärr lämna själva gåtan kring deras död utan
svar. Ett av dessa foton (i ägo hos Svenska sällskapet för antropologi och geografi)
återges här — det visar Fraenkel och Strindberg vid en nyss skjuten isbjörn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:29:36 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svfolket/10/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free