Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Vatikanens museum har mer framtidsdröm i sina linjer än alla våra mest
omständliga förteckningar på människosläktets önskningar». Och han
slutar sin deklaration så: »Endast naturens mest åtrådda fullkomlighet kan
människan tillbedja, och därmed tillber hon även sitt eget önskningsmål och
det framtidsmål, som livet söker närma sig genom henne. Men det
fullkomliga är det sköna. Därför vaknar den aningen, att mänsklighetens
slutreligion blir — skönhetsdyrkan». Hans Alienus får visserligen inte uppleva, att
hans innersta önskan blir uppfylld utan får ligga under i kampen mot det
vidriga och simpla i livet, förkroppsligat i den allegoriska figuren Den
Gamla Heliga, som karakteristiskt nog får säga om sig själv:
»Jag är det onda, ty jag är det fula.»
Hans Alienus fick gå under, men skönhetsdriften, som varit hans väsens
kärna och drivkraft, framstod för diktaren som människans adelsmärke.
Under sin vandring genom underjorden förde Hans Alienus med sig en
vaxtavla, som hade den egenskapen, att så snart en osanning tecknats på den,
utplånades orden genast som av en osynlig hand. Den ende, som kunde
föra griffeln mot tavlan utan att vad han inristat försvann, var en fattig
hellensk konstnär, som tecknade en antik marmorstaty. Skalden låter de
klassiska konstverken i Vatikanens samlingar företräda den mänskliga
skönhetsdriften. De få vid ett tillfälle sjunga »en livets hymn»:
»— Evigt hos oss i soligt förnuft
livet sin önskan gömde.
Fåfängt människan vägrar oss luft,
fåfängt oss hon fördömde,
bad och stormade,
band med remmar;
gudadrömmen hon vandrade i
långsamt formade
bål och lemmar,
den vart människokropp, den är vi. —»
NY STIL OCH NYA MOTIV.
Det nya innehåll, som författarnas nya inställning till livet och konsten
medförde, krävde också en ny form. Nittiotalet innebar en djup och
omfattande förnyelse av de litterära genrerna och det litterära språket. Den
nya uppfattningen om dikten och diktaren utvecklades av Heidenstam i en
lätt polemisk broschyr »Renässans», som bar den betecknande
underrubriken »Några ord om en annalkande ny brytningstid inom litteraturen» (1889).
Angreppet här riktades mindre mot de stora naturalistiska författarna än
mot dessas efterbildare. Heidenstam gav öppet erkännande åt naturalismen
som en fullt berättigad protest mot den romantiska efterklangsdiktningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
