Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Skvaltan» med vertikal, smidd axel, är den äldsta
typen av vattenhjul; ringa vattenmängd men betydlig
fallhöjd fordrar över fallshjulet (i mitten; kopparstick 1806),
medan den vanligaste typen representeras av underfalls-
hjulet (nedan: 300-årigt stältrddsdrageri i Gnosjö,
Småland). — Nästa sida: jättestort vattenhjul (av
»bröstfalls-typ»), drivande gruvpump (överst), vattendrivna gamla
linskäktor i Voxna älv (teckning av F. Boberg) samt en
väldig vattenhammare i en lancashiresmedja i Korså.
form anda in i senare
hälften av 1800-talet, då
de första vattenturbinerna
kommo till. I en
vattenturbin kunde vattnets tryck
och rörelseenergi bättre
omsättas i arbete, och
genom slutna till- och
avloppsrör kunde man
bättre utnyttja hela fallhöjden.
Fortfarande var man
emellertid nödsakad att
använda kraften
omedelbart intill fallet.
Visserligen hade man rätt tidigt
genom invecklade
kombinationer av axlar,
hävstänger och linor kunnat
leda kraften ej föraktliga
sträckor, t. ex. Polhems
konstledning, men under
så stora
överföringsförlus-ter, att det endast i
undantagsfall kunde löna sig.
Intressant är ett förslag
så sent som 1875 av
professor C. A. Ångström att
»uttaga drifkraft från
vattenfallen vid Trollhättan»
med ett antal
spiralturbiner. Den beräknade
effekten, c:a 5,000 hästkrafter,
skulle överföras till
närbelägna industrier med
lindrift. Förslaget var
mycket väl genomtänkt och i
vissa avseenden långt före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
