Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Giv mig ett språk och giv mig ett land,
giv mig att älska älskade band,
giv mig en krets, till vilken jag hör,
giv mig ett mål att stupa för!»
ETT LYRISKT KLÖVERBLAD.
Tavaststjernas litterära gärning blev betydelsefull, därför att den
tvingade Finlands svenska litteratur ut ur den idylliska björkdunge, där den
slagit sig till ro för att älskvärt besjunga det fosterland, som Runeberg en
gång uppenbarat för den. Även om Tavaststjernas diktning till stora
delar var präglad av hans egen otålighet och tycktes sakna den definitiva
avslipningen, representerade den dock en ny, högre nivå med krav på
realism, på psykologi, på en skärpt kritisk blick både när det gällde samhället
och när det gällde individen. Han införde den moderna tiden i Finlands
svenska dikt. I den finska dikten utfördes motsvarande gärning främst av
Juhani Aho, men före honom också av fru Minna Canth. Hon var en änka
med sju barn, som efter mannens — en seminarielektor — död övertagit
sin fars garnbutik i den avlägsna inlandsstaden Kuopio. Vid sidan av alla
praktiska omsorger fann hon tid att odla sina starka sociala intressen, vilka
redan tidigare gjort henne till en ivrig kvinnosakskvinna. Hon skrev
folk-livsberättelser och framför allt några av Ibsen påverkade skådespel med
stark social tendens, i vilka skulden för vanlottade människors olyckor,
t. o. m. för deras brott, lades på samhället. Litterärt sett var hennes
produktion ojämn, tendensen alltför starkt understruken, men skådespelen
väckte till liv en häftig diskussion och bidrogo till att utbreda åttiotalets
idéer i Finland.
Juhani Aho var långt mindre stridbar till sin natur men mycket mer
betydande som konstnär. Också han blev »europé», också han reste till
Paris för att insupa den nya tidens anda, men det var dock prästgården
i det finska inlandet, där han vuxit upp, som främst bestämde hans
för-fattarkynne. Han skrev realistiska romaner och tecknade sina gestalter
med fin psykologi, men de korta berättelserna ur folklivet, vilka han
kallade »Spånor», äro kanske dock det mest karakteristiska han skrivit. Han
skildrade finsk insjönatur och finska folktyper med en nästan öm
förståelse, och hans finska prosa äger en konstnärlig hållning, en smidighet och
nyansrikedom, som blivit förebildliga för senare finska författare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
