Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åren efter Stockholmsutställningen utvecklades av enskilda och inredningsfirmor, främst
Svenskt Tenn, en rumskonst, där enkelheten blivit ett raffinerat utnyttjat grunddrag i ett
estetiskt program.
att flytta och möjliga att anpassa i vilken normal hyreslägenhet som helst.
På det hela taget är det endast enstaka individuella lyxmöbler, som hos
oss funnit sin lösning, och strängt taget föra de bättre möbelfirmorna endast
lyxmöbler i marknaden. Men det är opersonliga traditionsmöbler, som
måste fram, det är dem vi behöva, ändamålsenliga och nyttiga ting, som
äro till för att användas och som passa vår tids behov, möbler som ej draga
till sig uppmärksamheten i högre grad än att människorna i rummen
fortfarande bliva det väsentliga, möbler som passa hop med den nutida
människans yttre och inre samt först och sist hava något av vår tids ande
och själ över sig, varför vi ej heller få stanna vid själlöst kopierande, även
om traditionsmöbeln-förebilden i aldrig så hög grad besitter dessa
egenskaper förut.»
Med dessa ord, som skulle kunna sättas som ett motto för hela det
här behandlade tidsskedet, avslutar arkitekt T. Stubelius sin skarpa
vidräkning med interiörerna på Baltiska utställningen. Den kritik, som från
Slöjdföreningens ledning i övrigt kom konstindustrien på denna till del,
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
