Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SVENSKA IDROTTENS HISTORIA.
Det må här icke förnekas, att våra förfäder under vikingatiden och så
långt tillbaka, som skrifter och sägner ännu kasta något ljus över händelser
och människor, voro väldiga kämpar och på alla sätt spänstiga och mäktiga
att utföra prestationer. Men deras övningar hade kriget och jakten som mål.
Att även tävlingar ofta förekommo i dessa färdigheter, är heller ej ägnat att
förvåna, ty att i tävling söka hävda sig själv och övervinna motståndare är
ett mänskligt drag, som tycks särskilt utpräglat hos de i nordvästra Europa
bosatta kraftiga raserna. Härifrån och till vad vi numera mena med »idrott»
är dock steget långt — förströelse och rekreationsmomentet, som vi
förknippa med våra idrottsövningar, saknades. Med inträdande förändring av
levnadsförhållandena försvann efter hand den tidigare idrotten, och under
1700-talet och förra hälften av 1800-talet hör man ingenting av det forna
idrottsliga livet.
Helt idrottslös har dock icke denna mellanperiod varit. De idrottsformer,
som under denna tid bedrevos, utgjorde emellertid ingenting fullgånget och
färdigt, men man kan i dem spåra upprinnelsen till en idrottsrörelse, som
om den fått tid på sig sannolikt utvecklat sig ungefär i stil med den brittiska.
Nu bröts utvecklingen av den moderna idrottens segertåg. De idrotter, som
här avses, ha sin naturliga grund i ungdomens lust att tävla, pröva sina
krafter, visa sig på styva linan. Överallt där det blev en större mängd folk
samlat — t. ex. vid marknader, slåttergillen, »dyngkalas», »körhjälp» m. m.
— brukade de unga männen utföra styrkeprov, vigheter eller andra övningar
lika mycket för att tävla med varandra som för att roa de tillstädesvarande
(jfr bd 7 sid. 132). De olika övningar, som brukade förekomma, återfinnas
över hela Norden och äro fortfarande välkända. Här må t. ex. nämnas:
brottning (livtag, kragtag m. m.), hanka ben, slå knogeld, byta örfilar, daska
Markus, fingerkrok och andra former av dragkamp, lyfta sten, lyfta
långstock, hallingkast, gå kråkegången, kränga katt, krypa under käpp,
abborr-sprätten, gå på händerna, rida till kungs och kanske vanligast av allt springa
i kapp.
Bland den nordiska allmogen levde också leken med oförminskad styrka
sedan uråldriga tider. I leken ha vi en idrottsform, som framför allt är ägnad
förströelsen, glädjen och nöjet och därför har stor livskraft och väcker
allmänt intresse. Välkända äro de svenska lekar, som fortlevat ända till våra
dagar, såsom datten, hök och duva, slå den tredje, kappas om hålet samt de
381
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
