Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dade Evangeliska fosterlandsstiftelsen. Baptismen fick tidigt på 1860-talet
ett fäste framför allt i östra Närke. Ett årtionde efteråt blev Örebro en
medelpunkt för metodismen i dess amerikansk-episkopala gestalt.
Sedermera framträdde i Närke en korsning mellan luthersk pietism samt
reformert-metodistisk väckelseiver och hyperandlighet — det är
helgelseförbundet. Örebro blev rentav ett Betlehem för den svenska pingströrelsen. Denna
omständighet står i nära sammanhang med det faktum, att Örebro likaledes
är härden för ett mycket starkt splittringsväsen inom baptistsamfundet. —
Vad man kallar »waldenströmianismen» — det är egentligen Svenska
missionsförbundet — har vunnit, relativt sett, en större styrka inom länets
värm-landsdel. Och Värmlands fria religiösa liv behärskas i väsentlig mån av detta
samfund. Politiskt sett har det varit ett hem för liberalismen. Men dennas
färg var ofta svagare och svalare än den, som årtionde efter årtionde glänst
0
och glött i Karlstads Tidningen från verdandisten Mauritz Hellbergs
outtröttligt och skickligt förda pensel.
Kristinehamn är fortfarande och har i högre grad varit en av förbundets
härdar. Den predikantutbildningsanstalt, som vi nu känna under namnet
Missionsskolan på Lidingön, var förlagd hit under 1880-talet. Samfundet
har stort reellt inflytande över Kristinehamns praktiska skola. Liksom sin
systeranstalt i Karlskoga leder denna sitt ursprung från väckelserörelsen.
Båda läroverken ha blivit vad de äro tack vare tvenne prästmän, som på sin
tid lämnade svenska kyrkan för sina åsikters skull. — Kristinehamn
hoppades och lovades mycket av sin Lapplandslinje. Vi ge det namnet åt den
statsjärnväg, vilken med Mora—Vänern-banans nationalisering och
Inlandsbanans fullbordan går härifrån genom Dalarna och Härjedalen, förbi
Östersund upp till Porjus för att till sist nå Gällivare efter att ha tillryggalagt en
sträcka på nära 1,300 km. Norrbottens malm skulle smältas i Porjus.
Därifrån skulle de förädlade mängderna med denna bana forslas till
Kristinehamn. Och här skulle de lastas för fartyg för de större vattnen. Numera
höra vi ej så mycket om dessa planer. Inlandsbanans verkningar sträcka
sig ändå i viss mån hit, och Boforstrafiken gynnar Kristinehamn. Ingalunda
få vi förgäta, att Kristinehamn spelat en betydande roll i den svenska sjö-
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Ett stycke svensk småstad, när den är som vackrast
och bäst: gammal, men inte alltför fallfärdig, historiskt minnesrik, men alltjämt idog och
levande, ett idyllens, arbetets och småborgerlighetens hemvist, bland täppor, träd och
fågelkvitter, en värld, dår alla känna alla. — En sommarbild från Arboga 19A0. Foto
K. XV. Gullers.
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
