Svenska folket genom tiderna / 2. Den medeltida kulturen / 12 (1938-1940) With: Ewert Wrangel Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riket och dess ledare. Av E. Lönnroth

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

historiska källornas utveckling under medeltidens lopp, upplever man också
rikets födelse ur de förhistoriska bygdernas primitiva bondesamhällen.

Men längre än till en viss grad av historisk insikt låta de medeltida
källskrifterna oss aldrig tränga. Vi kunna för senare medeltidens del skapa
oss en bild av staten och dess funktioner, fånga drag ur samhällets dagliga
liv och av andliga tidsmiljöer. Å andra sidan skymta för oss alltifrån
1000-talets början allt tätare växlande bilder av kungar och stormän i strid,
bonde- och ryttarhärar, som rests och förintats, generationernas växlingar
i de ledande ätterna, enskilda män och grupper av män i dold eller öppen
brottning om makt. Men så gott som aldrig lär man känna, vad dessa märt
varit och betytt utöver de handlingar, som de utfört vid politiska
avgöranden. De karakteristiker, som källskrifterna stundom ge, ha formats av en
för oss främmande begreppsvärld, där allmänt typiska sammansättningar
av egenskaper få spegla samtida uppfattningar om vederbörandes värde
som personlighet. Därigenom försvåras kunskap i nutida mening om en
personlighets väsen, och därför få vi nöja oss med att uppfatta det svenska
rikets ledare under medeltiden som handlande viljor; som människor äro
de oss nästan helt okända.

MISSIONSTIDEN.

Vid 1000-talets början framstår Sverige som ett enat rike under en
konung. Gränserna för denne konungs välde äro ännu ganska flytande;
Vänerlandskapen synas i stor utsträckning ha bevarat politisk
självständighet, och gränsen mot de danska landskapen Halland, Skåne och Blekinge
blir definitiv först vid århundradets mitt. Norrlands ödebygder torde ha
haft ringa känning av den svenske konungens myndighet, detsamma gäller
Gotland. Finland hade ännu ej kommit under Sveriges välde. Däremot har
Sverige sedan vikingatidens utvandring stått i intim dynastisk förbindelse
med svenska konungahus i Ryssland.

Sveriges konungar synas i sin maktutövning ha ägt en mycket
begränsad myndighet. Riket har i själva verket varit ett ganska löst sammanfogat
landskapsforbund, där konungen varit gemensam befälhavare i krig och
varit skyldig att värja freden i landet. Men i och med de ökade
förbindelserna med Västeuropa, de danska konungarnas storpolitik och kristendomens
inträngande ha de svenska konungarna ställts inför viktiga uppgifter som
rikets ledare. Olof Skötkonung — eller Skotkonung — framträdde omkring
år 1000 i den nordiska storpolitiken: han hjälpte sin styvfader Sven Tjuge-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>