Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riket och dess ledare. Av E. Lönnroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(1396) formade sig därför till en avgörande vidräkning med det tidigare
stormannaväldel. I en recess i ftyköping detta år måste rådet gå med på
återställandet av allt kronogods, som var satt i pant, och över huvud taget
all egendom, som hade avhänts kronan efter upproret mot Magnus
Eriksson. Framtida förpantning och förminskning av kronans egendom förbjöds.
Vidare förklarades allt frälse ogiltigt, som beviljats under Albrekts regering.
Med dessa beslut var Bo Jonssons verk förintat, medan kronan ökade sina
finansiella resurser genom en omfattande godsreduktion. Riksrådets
maktlöshet var uppenbar. Det försökte ännu en gång hävda sig, då följande år
vid Eriks kröning som konung i de tre rikena Margareta ville genomdriva
ett fördrag om evig fred mellan dessa, som säkerligen även skulle
innehålla garantier för att Eriks ätt för framtiden skulle regera i alla rikena.
Ett dylikt fördrag blev aldrig slutet, men ett försök från de svenska
stormännens sida att forma överenskommelsen till en uppgörelse med konungen,
som starkt skulle kringskära dennes befogenheter, blev även det avvisat. De
tre rikenas stormän fingo förbinda sig att förfara med slotten efter
konungens och drottningens önskan såväl under dessas livstid som efter deras död.
Från 1397 var Erik av Pommern konung i de tre nordiska rikena, men
Margareta synes till sin död 1412 ha behållit det avgörande inflytandet över
regeringen. Hennes verksamhet behöll sina karakteristiska drag av
smidighet och tålamod, arbete på lång sikt och hänsynslöst främjande av
konungamaktens intressen. Det stora problemet för henne och Erik av Pommern
blev, hur man i deras kapitalfattiga länder skulle kunna skapa ett fast
ekonomiskt underlag för en centraliserad maktutövning. De tillgrepo
skattereformer, som i Sverige medförde, att de extra gärderna för slottens
underhåll blevo permanenta och utgingo även utanför slottslänen, samt dessutom
en viss omvandling av naturaskatterna till penningprestationer. Under Eriks
av Pommern regering kommo därtill manipulationer med myntet, vilka
inneburo, att skatterna avsevärt höjdes i realiteten, samt vidare försök att främja
de inhemska städernas intressen på hanseaternas bekostnad för att förbättra
ekonomien i de egna länderna. Denna finansförvaltning utövades med hjälp
av fogdar, som ej voro politiskt självständiga utan beroende av konungen.
Med stöd av de resurser, som skapades, lade man sig vinn om en kraftig
utrikespolitik. Margareta och Erik höllo sig utanför den kontinentala
stor-maktspolitiken, ehuru Erik av Pommern stod i släktskapsförbindelse både
med Sigismund av Ungern, som sedan blev tysk kejsare, och med det
engelska konungahuset, ur vilket han hämtade sin gemål. Men de inriktade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
