Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riket och dess ledare. Av E. Lönnroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som upprätthållare av förbundet.
1438 stiftades en rättsgiltig union
mellan Danmark och Sverige, som
förpliktade rikena till ömsesidigt
militärt bistånd och till att bliva
samman i evig tid samt till att ej
företaga separat konungaval, innan
denna fråga diskuterats av
representanter från alla tre rikena.
Inom Sverige omorganiserade
rådet förvaltningen efter de
frihets-principer, som det hade förfäktat
mot Erik av Pommern. Skatterna
skuros ned och återgingo till
na-turaprestationer, och länen
fördelades mellan stormännen. Det
aristokratiska rådet hade nu att kämpa
med upprorsledaren Engelbrekt och
hans medhjälpare Erik Puke, vilka
strävade efter makt och län och
kunde som en politisk tillgång spela
ut folkets ovilja och misstro mot
varje skattekrävande regering.
Dessa motsatsförhållanden förde till att
Engelbrekt mördades våren 1436,
och att Puke avrättades året därpå
efter ett försök till folkresning.
Rådet leddes av den unge riksmarsken
Karl Knutsson (Bonde), som med
skicklighet och hänsynslöshet röjde
ur vägen alla rivaler om
regeringsmakten. Han avvisade med
framgång ett försök av Erik av
Pommern att återvinna Sverige med
Jösse Eriksson framstår för eftervärlden långt
ifrån som någon from man; snarare har hans
namn blivit synonymt med bondeplågare.
Denna bild från en korstol i Västerås domkyrka,
nu i Statens historiska museum, visar honom
från en annan sida eller utgör i varje fall en
erinran om kyrkans dominerande inflytande.
Det är betecknande, att han efter Engelbrekts
uppror tog sin tillflykt till Vadstena kloster,
därifrån han hämtades av Östgötabönderna
och halshöggs.
vapenmakt (1439). Karl Knutssons
och rådets ställning tycks ha haft en viss stadga trots bristen på central
förvaltning, då rådel gentemot konungen företrädde alla de av jordbruket bero-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
