Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från hedendom till kristendom. Av Erik Floderus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Västmanlands apostel, och Botvid, efter vilken Botkyrka i Södertörn är
uppkallad.
Dessa viktiga tilldragelser kunde emellertid ej undgå att komma till de
bremensiska ärkebiskoparnas kännedom, varför de försökte återknyta de
gamla förbindelserna med Sverige. Adam av Bremen berättar sålunda, att
ärkebiskopen sände »flera höglärda män» till Norge och Sverige. Av
godhet mot konungen tillät dock ärkebiskopen, att även andra, som blivit vigda
till präster i England, fingo bygga kyrkor, så vitt han fann dem dugliga
därtill. Många av dem behöll han till och med hos sig och överöste dem
med gåvor vid avskedet, varigenom han gjorde dem villiga att underkasta
sig kyrkan i Hamburg. Bakom detta låg synbarligen mera maktbegär än
egentligt intresse för själva missionen.
Som redan nämnts voro emellertid svenskarnas och särskilt
sydsvenskarnas intressen i huvudsak riktade österut. Dessa färder i österled hade dock
ej karaktären av rena härjningståg, utan bakom dem låg en medveten
kolonisationspolitik. Svenskarna trängde fram ända till Svarta havet och
Kon-stantinopel, och även från dessa färder återvände många som kristna, varom
flera runstenar vittna. Också från öster konuno missionärer, ehuru ej i
samma utsträckning som från England. Genom Adam av Bremen känna
vi sålunda en viss Osmund, som visserligen var engelskfödd, men som vigts
»av någon polsk ärkebiskop», emot Roms vilja. Detta betyder helt visst,
att han tillhörde den grekisk-bysantinska kyrkan. Han uppträdde i Sverige
under Olof Skötkonungs andre son, Emund den gamle. Adam såg icke den
ortodoxe Osmund med blida ögon. Han kallar honom »kringstrykaren
Osmund» och »biskop utan huvud», enär han ju ej var invigd av en
påve-trogen biskop, lian beskylldes för falsk lära och sades fördärva de
ny-omvända. Osmund har — med rätt eller orätt — ansetts vara densamme
som den vid 1000-talets mitt i Uppland verksamme runristaren Asmund
Karesson (jfr sid. 70).
Ett bysantinskt inflytande kan även spåras arkeologiskt. Vid Ryssbyle
intill Vallentunasjön i Uppland finnes sålunda en runsten, rest under förra
hälften av 1000-talet och på mitten försedd med ett inristat kors av bysan-
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Encolpium av silver frän Gålebo, Bredsäira socken,
Öland. Korset, vilket år gjort som en relikgömma (encolpium), är synnerligen märkligt
därigenom, att dess Kristusbild är ristad i runstensstil och sålunda tillverkat i Norden vid
mitten av 1000-talet. — Statens historiska museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
