Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från hedendom till kristendom. Av Erik Floderus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av en typ, som ofta ses avbildad på runstenar och mycket tidiga gravstenar.
Sannolikt har det burits i procession vid begravningar och därefter
planterats på gravkullen.
Emellertid kan även ett hedniskt inslag spåras i Sigtuna. Runt omkring
staden ligga smärre gravfält, där såväl likbränning som jordande
förekommit. En av dessa (hedniska) gravar är genom ett fynd daterad till senare
hälften av 1000-talet. Otvivelaktigt ha de här begravda varit hedningar —
kanske inflyttade — i enklare samhällsställning, vilka ville bli begravda
på sina fäders vis. Dessa gravar innehålla intet eller mycket torftigt
gravgods. En rent hednisk symbol är en i »svarta jorden» anträffad
Torsham-mare av järn, avsedd att bäras som hänge.
Av allt att döma ha sålunda hedningar även funnits i Sigtuna. Det är
ju också naturligt, att en viss tolerans måste ha iakttagits å ömse håll under
denna brytningstid, då hedningar och kristna kanske förekommo inom
samma familj. Avståndet till Uppsala var ju ej heller så långt. Ännu på
1070-talet stod där templet med den gyllne kedjan på taket, och i
offerlunden utanför hängde de döda kropparna av människor och djur. Olof
Skötkonung såg emellertid ej detta med blida ögon, och då han i kristet
nit ville förstöra denna det hedniska Upplands förnämsta helgedom,
upp-stodo så starka slitningar mellan honom och uppsvearna, att han måste
överge Uppland och Sigtuna. Han slog sig nu åter ned i Västergötland, där
han grundade det första biskopsstiftet i Skara. Ar 1013 invigdes av
ärkebiskopen i Bremen en Torgaut för detta ämbete.
Även Olof Skötkonungs efterträdare, Anund Jakob, får av Adam av
Bremen lovord för sitt kristendomsnit, under det hans efterträdare och
halvbroder, Emund, betecknas som »ljum kristen», måhända därför att han
tycks ha gjort ett försök att befria den svenska kyrkan från Bremens
över-herrskap. Vi sågo också, att han intresserade sig för den grekisk-ortodoxa
kyrkan. Den tidigare omtalade Osmund betecknades ju som hans
»hovbiskop».
I slutet av 1060-talet beslöt Adalvard d. y., som kommit från
Västergötland och nu var biskop i Sigtuna, att våga ett nytt angrepp mot
Uppsala-templet. Adam berättar, hur Adalvard förhandlade med biskop Egino i Lund
om en gemensam framstöt. Egino begav sig med anledning härav till
Sigtuna, men Stenkil, som av svearna valts till konung, sedan den gamla ätten
utslocknat med Emund, avrådde från företaget. Dessa anslag mot heden-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
