Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för konst och konsthantverk. Av Rune Norberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Av större betydelse blev den omkring 1080 grundlagda domkyrkan i Lund,
särskilt sedan Lund 1103 blivit ärkebiskopssäte för hela Norden.
Fullbordandet av detta det förnämsta romanska byggnadsverket inom Sveriges
nuvarande gränser tog givetvis lång tid. Kyrkan blev treskeppig med
det mellersta skeppet högre än sidoskeppen (basilika), försågs med
tvärskepp och ett kor med en halvrund utbyggnad (absid) i öster
samt ett dubbeltorn med förhall i väster. Genom tvenne handskrifter från
1100-talets förra del, av enastående värde både i historiskt avseende och
såsom vittnesbörd om den dåtida skrivkonsten i Norden, »Necrologium
Lundense» och »Liber daticus» känna vi namnet på den förnämste
arkitekten, Donatus, som under ärkebiskop Askers tid stod för bygget. Denne
framstående lombardiske arkitekt skapade bl. a. den utomordentligt vackra,
välvda kryptan (högkoret i kryptan invigdes 1123) samt den ädelt
uppbyggda absiden med sitt krönande galleri av kolonetter. Den verkliga
invigningen av domkyrkan ägde rum 1145, och de båda normandiskt
påverkade tornen uppfördes först under ärkebiskop Absalons tid i slutet av
1100-talet. I planbildningen erinrar Lunds domkyrka i sitt färdiga skick närmast
om de stora katedralerna i Rhentrakten, framför allt Speier och Mainz.
Det av Donatus förmedlade lombardiska inflytandet skönjes klarast i den
rika skulpturutsmyckningen, där särskilt de praktfulla ingångarna,
försedda med baldakiner och figurskulpturer tilldraga sig uppmärksamheten.
Här förekomma lejon- och drakmotiv i rik växling. För övrigt finns en
rikedom av bandflätor, blad och rankor, som dock behärskas av och
underordnas arkitekturens former. Direkta, ehuru enklare, avläggare av denna
lombardiska utsmyckning spåras, utom i nuvarande Danmark, framför allt
i Östergötland och på Gotland. Också den lundensiska domkyrkans plan
med halvrund absid synes ha spelat en stor roll vid kyrkobyggena i mellersta
och södra Sverige under 1100-talet. De äldsta kyrkorna i Vreta och
Linköping ha måhända uppförts efter förebild av Lundadomen och ha
sedan i sin tur blivit modeller för talrika kyrkobyggen i Östergötland. Även
på Gotland kan man skönja detta inflytande samt i Västergötland, där t. ex.
Skara domkyrka omgives av en grupp absidförsedda kyrkor från 1100-talets
början. En av dem, Forsby, är genom en inskrift daterad till 1135. Från
Småland kan erinras om Rydaholms kyrka, som även ägt en rik
skulpturutsmyckning.
Västergötland blev tidigt kristnat av engelska och tyska missionärer,
varför man kunde ha rätt att vänta stenkyrkor från 1000-talet även där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
