Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för konst och konsthantverk. Av Rune Norberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den sköna, förfinade, man kunde nästan säga höviska,
människofram-ställningen vid 1300-talets början får ett slags reaktion vid århundradets
mitt. Figurerna bli mera borgerliga, dragen ofta fula, och — som en
framstående svensk forskare uttryckt saken — »mantlarna se ofta här och var
skrynkliga ut, som om de hade varit dåligt packade under en resa». Nu
uppträda också för första gången konstnärer, som göra medvetet
humoristiska framställningar.
Vad krucifixframställningarna beträffar, så har utvecklingen också
här löpt i samma spår som den övriga skulpturen, men med en allt
starkare betoning av lidandets uttryck. Detta framhävande av
lidandet kulminerar under 1300-talets senare hälft, då man kan åstadkomma
sådana uttrycksfulla och gripande framställningar av korsdödens
smärtfullaste ögonblick som triumfkrucifixet från Botkyrka.
Under 1300-talet börjar det förekomma, att huvudaltaret får en ny slags
prydnad, en stor altartavla med målade figurer på guldgrund och krönt av
en rad spetsiga bågar med förgyllt bladverk. Sådana altartavlor —
mestadels av tyskt ursprung — äro huvudsakligen bevarade på Gotland. Från
tiden omkring 1400 finna vi emellertid de första proven på den nya form
av altarprydnader, som i så hög grad skulle sätta sin prägel på
kyrko-interiören under den återstående delen av medeltiden, nämligen altarskåpen
med dörrar, de så kallade triptykerna. Mittpartiet (corpus) utgjordes av
ett rektangulärt, grunt skåp, i vilket bilderna uppställdes, oftast inramade
av rikt gotiskt rosverk. Dörrarna kunde ha samma lådform som mittpartiet
och innehålla skulpturer eller också vara släta, försedda med målningar på
båda sidor. Till en början voro alla bilderna, möjligen med undantag av
huvudframställningen i mitten, ställda i rader, men mot slutet av medeltiden
blev ofta hela mittpartiet och stundom båda dörrarna försedda med
sammanhängande, dramatiskt komponerade scener, t. ex. korsfästelsen.
Utsmyckningen blev allt rikare på färger och dekorativa former av skilda slag.
Altarskåpet i sin fullt utvecklade form kunde följa kyrkoårets rytm.
Under vissa tider igenslaget, så att man endast såg yttersidornas målningar,
under andra tider öppet. Stundom voro dörrarna dubbla, så att tre helt
olika bildserier stodo beredda att visas i tur och ordning.
De flesta altarskåp i Sverige härröra från 1400-talet och 1500-talets
början, och i mycket stor utsträckning äro de tillverkade i Liibeck eller
av inkallade lybeckska konstnärer. Man känner namnet på flera av de
framstående lybeckare, som verkade här. Den mest berömde är förvisso
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
