Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för konst och konsthantverk. Av Rune Norberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
| Det förekommer ibland, att de latinska texterna till de olika motiven i kyrkomålningarna blandats samman, och troligen måste målarna ofta be exempelvis prästen om hjälp med det besvärliga textvalet — läs- och skrivkunnigheten var ju inte var mans under medeltiden. På en framställning i Tensta kyrkas vapenhus, föreställande den rike mannen i livsträdet, liar emellertid målaren råkat mycket illa ut och troligen varit utsatt för mycket grov drift. »Iak är en man saa baal med sölv och gol lak hauer alla werldenna i walh säger den rike mannen i sitt grönskande tråd, medan döden med sin såg i handen replikerar: »Du bre ut penningar och gul, du tenker intet på dödsens stund». Så långt är allt gott och väl och mycket uppbyggligt. Men den anlitade, utan tvivel prästerlige, text-experten har också uppmanat den intet anande konstnären att på djävulens språk-band texta dessa obegripliga tecken: »Ego sum bonus homo omnes pictores mali scrip-tores sunt». Den stackars målaren, som kanske bara kunde rita ett bomärke i stället för en namnteckning på kvittot för arbetslönen och i varje fall inte hade en aning om latinet, kunde ju inte veta, att den skrattande djävulens ord betyda: »Jag är en bra karl — alla målare år o klena skrivare». |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
