Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Studier och lärdom. Krönikor och folkvisor. Av Bror Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gåvor. Sist avslöts högtiden med en festmåltid, vilken tillställdes av en av
de förmögna familjer, som valde barnbiskopen. På liknande sätt torde det
ha tillgått vid Nicolausfesten, som firades den 6 december. Majgrevefesten,
som dessutom var en stor folkfest, firades den 1 maj. Bland skolungdomen
valdes en (eller flera) till majgreve, som utstyrd med blomsterkrans och
spira anförde lärjungarnas och lärarnas tåg. Under processionen genom
staden sjöngos latinska sånger, av vilka en länge fortlevat och här
meddelas i originalets versmått (efter J. E. Rietz):
»Ljuvlig är den unga vår,
som nu hit anländer.
Bud, att vintern resklädd står,
han med svalan sänder.
Nytt behag naturen får,
lunden knoppas, böljan slår
mot de gröna stränder.
Sorgen torkar av sin tår,
levnadslust och glädje rår,
vart du blicken vänder.
Jorden sig i blommor klär,
och från lunden klingar
trastens sång, så ljuv och skär,
lärkan högt sig svingar.
Se, hur lugn står vågen där,
himlen, huru klar han är!
Daggen svalka bringar.
Allt, som solens ljus begär,
hon sin kärleks eld beskär.
Livet fram hon tvingar.
O, hur härlig, underbar
är din glans, din ära,
du som världen skapat har,
att dig vittne bära!
Vart vår blick, vår tanke far,
ger ditt sköna verk det svar
vi om dig begära:
Likt dig själv dock intet var:
natten kommer dagen klar
mer i likhet nära.»
SOCKENGÅNGEN.
För de mera försigkomna lärjungarna fanns det dessutom en sed, som
förenade det nyttiga med det nöjsamma, den s. k. sockengången. De
medeltida skolorna — utom de mot slutet av medeltiden tillkomna
stadssko-lorna — voro närmast avsedda för utbildning av präster, och flertalet av
djäknarna (det medeltida namnet på gymnasist och student) voro fattiga.
För såväl lärarnas — utom rektor, som hade ordentlig lön — som
lärjungarnas underhåll var det sörjt på så sätt, att dessa i vissa socknar fingo rätt
att uppbära mer eller mindre frivilliga gåvor, mestadels in natura men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
