Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Studier och lärdom. Krönikor och folkvisor. Av Bror Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rimkrönikorna upplästes sålunda för att fördriva tiden, medan man
väntade på maten, ungefär som nran nu vid större sanrkvänr underhåller
gästerna med tal, kupletter, musik o. dyl. Men därmed var krönikans uppgift
icke uttömd.
De krönikor, vi känna till, ha nämligen dessutom uppenbarligen ett helt
annat syfte. De äro i regel starkt partifärgade och agitatoriska och ha spelat
en betydande roll i den politiska propagandans eller nationalismens tjänst.
Härpå lämnar såväl den Gamla Rimkrönikan eller Erikskrönikan som den
Nya eller den s. k. Karlskrönikan talrika exempel. En bekant episod i
den senare är berättelsen om Jösse Erikssons tyranni och Engelbrekts
klagomål, som börjar:
»De fattige bönder i Dalarne bo
deras fogde gjorde dem så mycken oro;
han lät dem så svåra plaga [plåga]
och skattade dem av mest vad de aga [äga].
Han lät de bönder i rök upphänga,
så svåra lät han dem tränga.
Deras kvinnor lät han därmed plaga:
de spändes för hölass; dem skulle de draga.
Dem gjordes därmed så stor nöd,
att de födde strax barn, som voro död’.
Mycken mer orätt han dem gjorde,
ho där granneliga efter sporde.»
Skräckmålningar av detta slag voro naturligtvis icke tillkomna till
harmlös förströelse; de skulle framställa vederbörande i ofördelaktig dager, om
med rätt eller orätt synes icke alltid ha bekymrat författaren.
Rimkrönikorna äro skrivna på s. k. knittelvers, bestående av parvis med
rim förbundna verser, av vanligen fyra, sällan tre eller fem starkt betonade
stavelser. Oss kan versen ofta förefalla kantig och knagglig, men vi få icke
mäta den efter senare tiders mera fulländade konstpoesi. Det kan icke
förnekas, att detta versmått passar bra till de germanska språkens naturliga
rytm, och versslaget har som bekant använts med framgång och skicklighet
av senare skalder, t. ex. Tegnér och Strindberg. Ofta tillåter sig
rimkrönikornas författare åtskilliga friheter: han stympar ändelser och flyttar
ordens naturliga accent för att kunna använda dem som rim, betonar ibland
Erik och Judås. Ordföljden är också i många fall långt ifrån naturlig. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
