Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Städer och köpenskap i medeltidens Sverige. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sydsvenska kustbygder hade man en obetydlig timmerexport till nordtyska
städer.
Man har i allmänhet hyst den föreställningen, att järn, koppar och
pälsvaror varit Sveriges förnämsta medeltida exportartiklar. En nyare
forskning har emellertid uppvisat, att smöret under vissa tider spelat en ytterst
betydelsefull roll i utförseln. Detta gäller icke blott Stockholms handel utan
även städers som Kalmars, Söderköpings och Visbys. Orsaken härtill har
varit icke blott, att det medeltida Sverige hade en jämförelsevis stor
boskapsskötsel, utan även att det då fanns viktiga utländska avsättningsområden.
Bevarade tullräkenskaper från 1300-talet visa, att det förekom en enastående
stor svensk smörexport till Lübeck (tidvis omkring 1/4 av hela det bokförda
exportvärdet). Denna stad fungerade likväl huvudsakligen som en
förmedlare av exporten. Det mesta av de införda smörpartierna gick till andra
marknader, framförallt till Flandern, som då var ett av Europas mest
tättbebyggda industriområden. Liksom i våra dagar var emellertid efterfrågan
på svenskt smör synnerligen växlande, varför exportsiffrorna underkastades
häftiga fluktuationer, så t. ex. sjönko de med icke mindre än 50 % mellan
åren 1368 och 1400.
Andra viktiga exportvaror voro talg (betydelsefullt för
ljustillverkningen), fett och sältran. Utförsel av spannmål förekom endast
tillfälligtvis, ty ofta rådde sådan knapphet härpå i Sverige, att man i stället måste
införa denna nödvändighetsvara för att undgå hungersnöd. Betydligt
viktigare var emellertid den rikt differentierade exporthandel med hudar och
pälsverk, vilken konstant pågått sedan en avlägsen forntid. Pälsvaror
voro framför allt en lönande handelsvara på grund av sin i förhållande
till värdet ringa vikt: år 1368 hade exporten av hudar och pälsverk samma
värde som hela den samtida svenska kopparutförseln. Det var framför allt
från Norrland, som pälsverken kommo, varför »hälsingeskinn» voro en
internationellt känd exportvara.
Den svenska exporten av metaller och metallvaror har mycket gamla
PLANSCH VID DENNA SIDA. Arbetslivet i medeltidens städer förlöpte helt inom
skråväsendets ram och i organisationsformer, till vilka man har en modern motsvarighet i
vår tids fackföreningar. De olika skråna hade sina egna bestämmelser och stadgar, och
det är två uppslag av dylika, omsorgsfullt kodifierade »skråordningar», planschen återger.
På den övre bilden se vi »Tord murarmester nu ålderman» med murslev, bruk och
tegelsten under utförande av sitt kall; på den undre äro två representanter för det hedervärda
vindragarskrået i färd med att utföra en »stadsbudssyssla». — Kungliga biblioteket.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
