Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid utgången av ett tidigare slutet
stillestånd.
Den delvis nyorganiserade
svenska armén fördes nu till Livland,
som tillhörde det polska riket
alltsedan Ordensstatens upplösning
omkring år 1560, och Riga
inneslöts och belägrades. Här var det
som Gustav Adolf mottog besked,
att den besvärliga frågan om den
ryska gränsens utstakande enligt
Stolbovafreden äntligen var klar;
och till budbäraren, ståthållaren
på Narva Henrik Fleming, utbrast
han vid den glada underrättelsen:
»För dessa nyheter skänka vi Eder
några gårdar; bedjen om vilka I
viljen!»
Inom kort var Riga erövrat,
och i september höll kungen sitt
högtidliga intåg i staden. Härmed
behärskade den svenska staten,
förutom de tidigare erövrade
flodmynningarna vid Finska viken,
även Dimas utlopp i Diinabukten;
Duna var utfartsvägen för de
viktiga spannmålsproducerande
områdena i det till Polen hörande
Litaven, och Riga var en av
Östersjöområdets förnämsta
handelsstäder. Målmedvetenheten och
sammanhanget i de svenska politiska planernas utvidgning framträder allt
klarare.
Nästa år fullföljdes de svenska framgångarna, helt nära den
krigsskådeplats, där Karl IX ett par decennier förut hade lidit svåra
nederlag.
Jakob Pontusson De la Gardie (gift med
Gustav II Adolfs ungdomsälskade, Ebba Brahe,
och fader till Kristinas gunstling, den lysande
greven till Läckö, Magnus Gabriel) hade som
överste under Moritz av Oranien lärt sig den
nederländska krigskonstens hemligheter och
blev efter hemkomsten överbefälhavare under
de ryska krigen under Karl IX och Gustav II
Adolf. 16H hade den sistnämnde åtföljt
honom i fält »för att lära kriget under De la
Gardie», men den beslutsomme och
hetlev-rdde unge konungen, som snart växte sig
huvudet högre än sina läromästare i
krigskonsten, fann honom med tiden »uti sina consiliis
något trög och sen, så ock mycket blöt uti sitt
kommando». Han inleder emellertid den
lysande raden av stormaktstidens stora
fältherrar. —• Oljemålning av okänd konstnär 1606.
Gripsholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
