Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den pä 6 led formerade svenska jotfolkskvaternian (i förgrunden) var ett relativt
lått-rörligt och manöverdugligt förband, som även kunde röra sig i bruten terräng. Tre
kva-ternior bildade en brigad (till vänster pä bilden). Pä vägen mot slottet marscherar en
musketeraravdelning. Angreppet understödjes av artilleri, som ej är tyngre, än att det
kunnat dragas upp pä höjden (bildens övre vänstra hörn). — Detalj ur kopparstick (ur
»Theatrum Europceum»), visande svenskarnas belägring 1631 av Landshut i Bayern.
var sin 4—5 alnar lång stake, spetsad och bränd i båda ändarna, som snabbt
kunde slås ner i marken och med den fria spetsen riktad mot angriparen
brukas såsom »svijnsfjeder». Men någon egentlig utveckling nådde aldrig
våra truppers stridsförfarande, förr än konung Gustav Adolf under
inflytande av nederländska åsikter skapade en svensk krigskonst, som i
avgörandet skulle visa sig överlägsen den, som allmänt tillämpades i Europa.
Moritz av Oranien beträdde en väg, syftande mot större rörlighet och
mindre sårbarhet av de enskilda fotfolksförbanden. Gustav Adolf byggde
vidare på det nederländska systemet. Med öppen blick för det väsentliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
