Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Der . bilt . vml .
stein-haver . sig . in .
Stockholm .» lyder inskriften i
stenhuggarnas sigill från
dr 1660, där skråets
medlemmar måhända med en
mer eller mindre
medveten tacksamhetskänsla mot
tidens populäraste och
oftast förekommande
skulpturala motiv — den
vingade puttofiguren — just
valt en liten knubbig
sådan att lekfullt balansera
med det lovliga ämbetets
insignier: vinkelhaken och
passaren. — Ämbetets
signet. Nordiska museet.
först och främst bära vittne om ägarens förnäma
börd, anseende och rikedom. Å andra sidan blev
denna bildhuggarkonst, som med alla medel ville
verka utåt, som skulle öka landsmännens stolthet
och väcka främlingens beundran, ett slags verklig
folkkonst i så måtto, att den ej enbart var avsedd
för beställarens höga nöje utan också ställdes
direkt under ögonen på gatans vandrare och fromma
kyrkobesökare av alla klasser och stånd.
»DHETT LÅFFL. STEEN- OCH
BILDT-HUGGARE EMBETET.»
Den 3 april 1639 bildades i huvudstaden ett
sten- och bildhuggarämbete, som kom att spela en
stor roll för männen av facket. Sju stycken
välkända mästare, Jost Henne, Henrik Damer,
Henrik, Dirik och Gert Blom eller Blume, Hans Fritz
och Christian Julius Döteber, beslöto att »hålla
samman» och bildade ett skrå, därtill förhjälpta från
högsta ort, nämligen av rikets kansler, Axel Oxenstierna.
Redan i mästarnas namn ligger något symboliskt. De härstammade alla
från Tyskland, ja, bröderna Blom tillhörde en riktig stenhuggardynasti från
Bremen, som f. ö. skulle fortleva i Stockholm till långt in på 1700-talet.
Stenhuggarklubba av trä från 1600-talets mitt.
Verktyget är av samma slag, som ännu
användes av klubbans och mejselns folk. Det
påträffades år 1931 vid schaktningsarbeten på
den plats, där en gång det De la Gardieska
palatset »Makalös» stått i Stockholm. Jfr
bild å sid. 384. — Stockholms stadsmuseum.
De ledande italienska och
nederländska mästarna, som varit
knutna till byggnadsföretagen under
Gustav Vasas söner, voro nu sedan
länge döda och borta och med dem
också den förfinade stilkänsla, vars
målsmän de varit. Utvecklingen
inom bildhuggarkonsten går nu från
italienskt och nederländskt till tyskt,
och det tyska inflytandet kom att
förbli obestritt, ända tills den
italienska högbarocken — »biåsbarocken»
— med sitt böljande formspråk in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
