Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUMANISTISK FORSKNING.
I jämförelse med det naturvetenskapernas uppsving, som här blivit
antydningsvis berört, ter sig den humanistiska forskningen under samma tid
förhållandevis fattig, åtminstone vid första anblicken. Modernare, mera
vetenskapliga metoder hade där svårare att slå igenom.
Vissa orsaker härtill ha redan inledningsvis blivit antydda, främst den
teologiska intoleransen mot alla nya meningar. Inte minst för teologien
själv blev detta ödesdigert. Ehuru den gällde som den främsta vetenskapen
och ofta övertog framstående män från de andra fakulteterna, har den
dock knappast under karolinsk tid frambragt en enda verkligt betydande
teolog, åtminstone inte inom dogmatiken, som var ämnets centrala område.
Samma fattigdom utmärker filosofien vid universiteten, helt naturligt då
den betraktades blott som en förövning för teologiens högre uppgifter. Intet
av landets universitet kan uppvisa något berömt filosofnamn. Som den mest
betydande torde Anders Rydelius få anses. Själv var han väl inte någon stor
självständig tänkare, men hans undervisning satte djupa spår efter sig i den
sydsvenska lärdomsstaden i början av 1700-talet. Han var också framför
allt praktiskt inriktad: »Utan gagn och utan värde är tänkandet, om det
ej hänför sig till visheten, det är till goda seder». Då han bl. a. mottagit
starka intryck från Cartesius och även gjort bekantskap med Locke,
utdömde han den skolastiska metoden med »långa och invecklade ordaträtor»
och hänvisade till verkligheten som den egentliga kunskapskällan. Om hans
stora fördomsfrihet vittnar, att han delvis författade sina filosofiska skrifter
på modersmålet. Så är Nödiga Förnufts-Öfningar, tryckt under den
karolinska tidens sista år, det första större filosofiska arbetet på svenskt språk
(om Rydelius’ ställning i kyrkan se bd 6, sid. 64 och följande).
Även inom vetenskaper, som ej direkt kunde beröra det kristna
tros-innehållet, verkade den allmänna andan förlamande på lusten att trampa
nya vägar. Det är betecknande, att vårt land under 1600-talet hade många
skickliga och i den antika litteraturen väl bevandrade språkmän men ändå
ganska litet uträttades inom den klassiska filologien. En av de få, som
ägnade sig åt verklig textkritik och grammatisk analys och även bedrev
arkeologiska studier, var Johannes Schefferus. Denne utlänning (från
Strassburg) hade av drottning Kristina inkallats till Sverige och blivit
professor i Uppsala, där han utvecklade ett mångsidigt författarskap. Något
senare under århundradet vann också en infödd svensk, Laurentius Norrman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
