Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa exempel må vara tillfyllest. En nutida betraktare vinner föga
ögonfägnad och uppbyggelse av allegoriernas intellektuella spetsfundigheter. Vi
stå främmande för dem, vi uppfatta dem endast som ett tomt och tungt
arbetande maskineri. Deras överskattning av det litterära stoffet är en orsak till
vår likgiltighet, en annan är klassicismens doktrinära formkrav, som måste
leda till en schematisk teckning av anletsdragen och ansträngda rörelsemotiv.
När därtill kommer att även färgerna på grund av sina symbolvärden voro
starkt programbundna, förstå vi att föga utrymme blivit lämnat åt det
spontana skapandet.
DEN REALISTISKA LINJEN.
Är nu denna allegoriska pompa det enda vårt karolinska måleri har
att bjuda? Det vore i så fall illa bevänt, och vi kunde då ha all anledning
att inordna hela denna konstepok bland historiska kuriositeter. Till all
lycka gavs det även andra uppgifter för konstnärerna, uppdrag som dessa
helt visst inte skattade särskilt högt, men som nutiden tacksamt sätter i första
rummet, bl. a. emedan denna konst kan njutas utan bruksanvisning. Det
är typiskt, att när Ehrenstrahl i nämnda skrift kommer till den delen av
sitt oeuvre, avfärdar han den lakoniskt som »åtskilliga andra målningar»
och med en kort uppräkning: »Hästar, renar, älgar, stora jakter, hundar,
björnar, vargar, hjortar, orrar, tjädrar och andra främmande ting, målade
efter naturen och i naturlig storlek». Det var de kungliga djuren (bilder se
sid. 40), de kungliga jakttroféerna och sådana ting, som det tillkom en kunglig
hovmålare att avbilda. Ty sådant måste också målas, även om det inte var så
fint som att framställa dygders förträfflighet med hjälp av skönlemmade
kvinnofigurer. Konstens uppgift var nu en gång inte bara att gestalta
upphöjda tankar, till konstens uppgifter hörde även att skildra det flyktiga
skeendet och den omgivande verkligheten — samma uppgifter, som under de
senaste hundra åren alltmer övertagits av mekaniska fotograferingsmetoder.
— Helt naturligt ville den unga svenska stormakten hugfästa sina krigiska
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Tusentals — bl. a. å Nationalmuseum — bevarade
skisser i pennteckning, lavyr eller krita av den tyske, 1672 hit inkallade målaren J. F.
Lemkes hand och med kalejdoskopiskt skiftande motiv från många av Europas och några
av Asiens länder vittna om den vakna blick och de skarpa ögon, varmed konstnären
betraktade sin värld, där så oändligt mycket av formers linjespel och rörelsers dynamik
intresserade honom. Men mest i sitt esse är han, bataljmålaren, då han återger
ryttar-strider — han hade också sett och upplevt mer än mänga bland sina samtida av
soldatlivets tjusning och krigets elände. — Iiödkritsteckning av J. F. Lemke. Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
