Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två namn höja sig emellertid över alla andra från denna tid — Philipp
Johann von Strahlenberg (Stralenberg) och Johan Gustaf Renat.
Strahlenberg är författaren av 1700-talets mest berömda arbete över
Nordasien, »Das Nord- und östliche Theil von Europa und Asia», som
utgavs i Stockholm 1730. Författaren hette ursprungligen Tabbert, under
vilket namn han var kapten i svenska armén. Han fick medfölja i
fångenskap till Sibirien men tilldelades 1720 av tsar Peter en expedition, som
under ledning av en tysk läkare Messersclunidt skulle genomforska Sibirien.
Det blev snart Tabbert, som tog ledningen. Han var en polyhistor redan
från början, och under de långa resorna i Sibirien samlade han material på
alla vetenskapsområden, som senare sammanfördes i det ovan nämnda
arbetet. Hans mest betydande verk var en stor karta över norra och nordöstra
Sibirien, där icke endast de geografiska orterna utan även fyndorter för olika
mineralier voro noggrant inritade. Denna karta var av oskattbart värde för
ryssarna, och guvernören Gagarin insåg också detta och köpte den första
kartan för tvåhundra dukater, för att utnyttja den för egen vinning.
Strah-lénberg utarbetade senare en ny karta, som 1726 publicerades i Leiden.
Den Messerschmidtska expeditionen hade ytterligare en svensk medlem.
Det var en 15-årig yngling, som hette Charles Schulman, och han gjorde en
viktig insats. Expeditionen upptäckte 1721 vid Bei, en biflod till Jenisej, ett
stenmonument med inskrifter på ett okänt språk och med okänt alfabet. Under
de därpå följande åren gjorde man liknande fynd. De avkopierades alla med
fotografisk noggrannhet av Schulman. En del av dessa teckningar
offentliggjordes av Petersburgsakademien 1729 och senare i Strahlenbergs berömda
arbete. Alla tolkningsförsök som gjordes voro förgäves, ända tills den geniale
danske språkforskaren Vilhelm Thomsen 1893 kunde framlägga en
fullständig lösning av texterna och kunde konstatera, att språket var den äldsta
dittills kända turkiska dialekten och att skriften utgjordes av turkiska runor.
Ett ganska äventyrligt öde hade den svenske löjtnanten Johan Renat.
Han blev tillfångatagen vid Poltava och fördes med de övriga svenskarna
till Sibirien. Då tsar Peter 1715 sände i väg en expedition, som skulle
undersöka möjligheterna för en kolonisation av de landområden, som
behärskades av de kringströvande mongoliska horderna och vilkas floder voro
rika på guldsand, upptogos däri en del svenska officerare. Expeditionen
hade till en början inga större svårigheter, men en gång (1716) blev den
kringränd av kalmuckerna, och de som undkommo med livet råkade i
kalmuckisk fångenskap. Bland fångarna befann sig Johan Renat. Denne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
