Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bli skråmässigt organiserade också i småstäderna. Tidigare hade
skråväsendet i verkligheten haft svårt att slå igenom utanför de större städerna; och
liksom om så mycket annat med rötter tillbaka i medeltiden gäller det om
skråväsendet att det icke blev en normalföreteelse förrän långt fram i tiden,
då samhällsutvecklingen redan hade börjat definitivt vända sig ifrån dess
förutsättningar. Men till stadshantverkarna kommo sedan de ännu talrikare
lanthantverkarna, »gärningsmännen», som stodo utanför all slags
organisation men fyllde ofrånkomliga uppgifter för den till antal ojämförligt
övervägande lantbefolkningen.
HEMSLÖJD.
Hemslöjden var sannolikt en ännu mycket större verklighet än
hantverket, för att icke tala om manufakturerna. Fastän man ej kommer långt
med siffermässiga hållpunkter på hemslöjdens område, kan det antagas
som ganska otvivelaktigt att svenska folket ännu under 1700-talet fick den
övervägande delen av sina behov efter förädlingsprodukter tillgodosedd
genom hemslöjd. Man bör emellertid då noga skilja på de två, ganska
olikartade företeelser som bruka sammanfattas under denna beteckning. A
ena sidan gällde det därvid liusbehovsslöjden, tillverkningen av produkter
för användning inom det egna hushållet. Lantbefolkningen försörjde sig
själv icke blott med jordbruksprodukter utan med allt möjligt annat, kanske
framför allt lantbruksredskap men också i största utsträckning såväl
trä-och järnföremål som olika slags vävnader. Icke desto mindre vore det ett
stort misstag, om man ansåge att den rena slutna självhushållningen skulle
ha gjort sig gällande över lag, även om man bortser från importvarorna.
Många föremål bade varken bönderna eller deras hustrur och döttrar nog
konstskicklighet att framställa på ett sätt som tillfredsställde dem själva; och
i fråga om många andra gällde det att den tid som var ledig från
jordbruksarbetet icke ansågs tillräcklig för ändamålet. Manufakturernas förespråkare
uppmuntrade ivrigt tendensen bort ifrån självhushållning, i förhoppning att
därigenom få avsättning för manufakturvarorna. Men det var just detta som
i stor utsträckning misslyckades. Vad som i första rummet uppmuntrades
genom självhushållningens begränsning var i stället hemslöjdens andra sida,
lantbefolkningens förädlingsproduktion för avsalu, som man brukar kalla
näringsslöjden. I trakter, där antingen jordbruket gav mager avkastning
eller som lämpade sig för framställning av industriella råvaror, eller där
slutligen ett visst slags yrkesskicklighet hade kommit till stånd, uppstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
