- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 6. Frihetstidens kultur /
236

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1753 av drottningen stiftade Vitterhetsakademien. Efter det misslyckade
revolutionsförsöket tre år senare, då en av rikets första ädlingar Erik Brahe
vid stupstocken fick plikta för sin — och drottningens — dumdristighet,
hlev hovet icke längre ledande, ocli även Lovisa Ulrikas kulturella intressen
ledo betydligt avbräck. Fiendskapen med den äldste sonen splittrade också
och förmörkade hennes liv.

Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika grundläde en ny svensk dynasti, till
vilken folket närde stora förhoppningar, som vid de kungliga barnens
födelser och högtider klingade fram i storslagna dikter och tal.

Under senare delen av 1600-talet fick förfiningen och lyxen insteg i det
svenska samhället mer än någonsin förut. En nedgång märker man ju
under de sista tio åren av Karl XII:s regering, då landet blev alltmera
utarmat både vad arbetskraft och penningtillgång beträffar. Men man
försökte särskilt i huvudstaden att hålla sig uppe på så hög nivå som möjligt.
Vid hovet, som efter slottsbranden (1697) höll till i det s. k. Kungshuset
på Riddarholmen (det forna Wrangelska palatset, numera Svea hovrätt
m. m.), förde den gamla riksänkedrottningen ända till sin död (1715) en
rätt betydande stat.

Det var ju denna drottning, Hedvig Eleonora av Holstein, Karl X:s
gemål, vilken man har att tacka för den nya konstperiod — tecknad i band
V av detta arbete — som utmärker den karolinska tiden, och där namnen
Tessin och Ehrenstrahl äro de mest lysande stjärnorna. Perioden sträckte
sig in på 1700-talets första årtionden; men den tunga barocken började så
småningom ge vika för lättare former.

Nicodemus Tessin (d. y.), som varit både slottsarkitekt och stadsarkitekt,
och som fungerade som överstemarskalk till året före sin död (1728), hade
börjat förvandla Stockholm till en modern stad, som kunde mäta sig med
många andra huvudstäder i Europa. Det nya slottet reste sig i enkelt
majestät; det var vid Frihetstidens början ännu icke fullt färdigt, särskilt icke i

BILAGA VID DENNA SIDA. 1761 upplevde den lilla brunnsidyllen Loka i Närke för
första gängen lyckan av kung Adolf Fredriks besök. Han var denna gång åtföljd av
drottningen och barnen; själv kom han för att söka bot för sin vacklande hälsa. När
den kungliga familjen anlände, framförde ortsbefolkningen genom bergsmannen Petter
Johansson vid Saxån ■— förfaren ock i rimsmidets konst —- sin underdåniga
välkomsthälsning. En mera trohjärtad hyllning och ett mera strålande pekoral söker man förgäves
i tidens rika flöde av hyllningsadresser till de kungliga. — Facsimil av ettbladstryck 1761.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/6/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free