Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Egentligen var Gjörwell från Frihetstidens allmänna synpunkt icke alls
en modern typ utan snarare en representant för ett på avskrivning ställt
tidsskede. Han saknade allt intresse för tidens modestudium,
naturvetenskaperna, och hans intellektuella skolning var förvärvad i Tyskland och
icke — som eljest tidens uppfattning föreskrev — i Frankrike. Dessutom var
hans personliga livsåskådning buren av en starkt herrnhutiskt färgad
religiositet. I sin ungdom hade han till och med umgåtts med planer på att
resa ut till moderförsamlingen i Herrnhut och där ägna sig helt åt det
prästerliga kallet. Att han trots denna från tidens lynne avvikande
inriktning kom att framträda som en förgrundsfigur i det svenska 1700-talets
litterära värld berodde huvudsakligen på den otroliga flit och energi, som
kännetecknade honom. Han var blott ett par och t jugo år gammal, när han
begynte den utgivareverksamhet, som han sedermera skulle fullfölja upp
till sena ålderdomen. Första häftet av hans viktigaste tidskrift, som bar
namnet »Den swänska Mercurius», utkom i juli 1755 och väckte genast
allmän uppmärksamhet. Ingen periodisk publikation i vårt land bade tidigare
meddelat så mycket nytt och intressant från den internationella vetenskapens
arbetsfält och ingen heller kommit med så färska nyheter. Gjörwell förstod
förträffligt att utnyttja de möjligheter, som tidens förbättrade postväsen
medförde. Han höll ett stort antal utländska journaler, vilka han flitigt
excerperade för sin tidskrifts behov, och dessutom — vilket var kanske
än viktigare — inledde han direkta korrespondenser med en mängd lärda
och litterära personligheter på skilda orter, vilka genom regelbundna
nyhetsbrev höllo honom underrättad om allt, som skedde i forskarvärlden.
Vad som i främsta rummet intresserade honom var lärdomshistorien, och
inom detta vidsträckta område gav hans tidskrift sin läsekrets många och
viktiga nyheter. Också teologiska och historiska arbeten recenserade han
ofta och ingående. Dessutom lämnade han gärna rum för självständiga
uppsatser, vilka skrevos av medlemmarna i den kring honom samlade
kretsen, historikern Schönberg, biblioteksmannen Magnus Celsius m. fl.
Genom detta tillvägagångssätt lyckades han verkligen skapa en publikation,
som för de merendels i hög grad stationära svenska lärda möjliggjorde en
dittills otänkbar kontakt med den moderna forskningen i utlandet. Man
kan sålunda väl förstå, att »Mercurius» blev uppskattad.
Prenumerantantalet var från början 400 men steg snart till 600.
Kritisk i modern bemärkelse var »Mercurius» dock icke, och det hade
sina goda skäl. Man var under 1700-talet ännu alls icke van vid att publika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
