Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
personlig lycka, religiös
samstämmighet och
ideell entusiasm. Den som
blev hennes ledare och
inom ett par år också
hennes make var
amirali-tetspastorn Johan
Fabri-cius, en finbildad man av
mystiskt-religiös läggning,
som i sin filosofiska
dyg-delära anslog just de
toner, som mest tilltalade
hennes lättrörda sinne.
Äktenskapet med honom
lovade henne rik lycka,
men tyvärr bröts deras
harmoniska förbindelse
redan efter mindre än ett år
genom Fabricius’
oväntade bortgång.
Fru Nordenflycht
ägnade sin dyrkade make
en gränslös saknad. Det
var för att lätta sin djupa
förtvivlan över hans död,
som hon började skriva
på allvar, och åt minnet
av honom ägnade hon
också sina första dikter,
vilka utkommo på hösten 1742. Den 9 november detta år antecknar
censorn Gustaf Benzelstierna i sin journal, att han granskat en diktsamling
betitlad »Den sörjande turturdufvan eller åtskillige bedrövlige sånger etc.,
utan namnets utsättande tryckte hos Hr Salvius». De dikter denna samling
innehåller äro i många hänseenden ofullkomliga men äga ett stort intresse
som ett bland de första alstren av en verkligt subjektiv känsla i vår
litteratur. Man möter här inte några litterära fiktioner utan spontana och upp-
Hedvig Charlotta Nordenflycht är den första svenska
författarinna, som tagit till orda för kvinnans frigörelse:
»/, som med tusen bry blott sköten mat och maga
och spotsligt len åt mig, som pennan tar i hand,
som tro ert eget kön sd ömkliga och svaga,
ej kunna lära mer att sy och väva band,
tänk: tiden räcker till för läsa och för spinna.
Jag har det själv försökt. Man kan alltsammans hinna.»
När »herdinnan i Norden» A3-årig var färdig med livet,
som för henne bjöd så många svårlösta problem, hade
hon hunnit pröva mycket och förklarade sig nöjd med
att få dö. — Porträtt av .1. H. Scheffel.
Vetenskapsakademien (Bergielund).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
