- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 6. Frihetstidens kultur /
378

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från det ryktbara, under den äldre Frihetstiden av Jonas Alströmer anlagda
manufakturverket i Alingsås känna vi sådana tryckta tyger. I detta
sammanhang får man icke bortse ifrån, att enklare tyger även framställdes i
hemmen, där vävstolarna voro i gång icke blott hos allmogen utan även i
herrgårdarnas och borgarhemmens vävkamrar.

ROKOKONS KERAMIK.

En konstprodukt, som i delikatess är fullt jämförlig med sidenstoffet
och som måhända kan sägas överglänsa detta, är tidens keramik. I varje
fall är vår kännedom om 1700-talets inhemska fajanstillverkning betydligt
större än om vår sidenfabrikation, vars alster varit mera förgängliga och
äro svårare att bestämma till sitt ursprung.

Sedan holländarna under 1600-talet med det importerade kinesiska
porslinet — det av fin kaolinlera brända godset — som förebild drivit upp sin,
särskilt till staden Delft förlagda tillverkning av fajans — lergods
överdraget med en ogenomskinlig tennglasyr — så att denna blivit en
världs-artikel, hade keramiken småningom även här hemma blivit en
nödvändighetsvara. Härtill medverkade också den starka importen av kinesiskt porslin
genom Ostindiska kompaniet. Att man i Sverige skulle försöka inom landet
få till stånd fajansfabrikation var därför naturligt. En tysk keramiker,
Johan Wolff, som tidigare arbetat i Köpenhamn, erhöll 1729 privilegium
på fajanstillverkning och grundläde den sedermera ryktbara fabriken på
Rörstrand. Den äldsta produktionen var helt inställd på att efter
holländskkinesiska förebilder framställa det av tiden älskade vita godset med
kobolt-blå dekorering. Inom denna begränsade uttrycksram nådde Rörstrand goda
resultat, och särskilt är den blåa färgen ofta djup och vacker.

Det är likväl först med rokokon, som Rörstrand når upp till höjden
av det bästa, som samtidigt tillverkades i Europa. 1753 rekonstruerades
bolaget, där hittills »ingen annan utdelning var att hugna sig åt än några
skadade käril», så som en av intressenterna klagar. I spetsen för det nya
bolaget träder nu en driftig man, assessor Elias Magnus Ingman, adlad

PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Fatets kant är uppdelad i eleganta bladjlikar, och
ornamentiken med sina naturalistiska blomsterbuketter har ingen respekt för den gräns,
som skiljer brudd och skål från varandra. Men självsvåldet är reglerat av ett
konstnärligt sinne för harmoni och rytm, som kommer en att glömma dessa friheter. —
Hörstrand. Kulturhistoriska museet, Lund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/6/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free