Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustav III-statyn var den åldrade konstnärens största verk. Efter den
inspirerande och glansfyllda men relativt kortvariga Romvistelsen och en
blixtvisit i Frankrike hade Sergel blivit nordbo och ett skolexempel på
Ehrensvärds tes, att kylan hämmade konsternas fulla utveckling norrut.
Men detta gäller endast till en del för Sergels vidkommande. Hans
skaparkraft har icke svikit i bilden av kung Gustav, knappast heller i de många
andra porträttskulpturer (byster och medaljonger) han utförde. Endast ett
fåtal skulpturverk med andra motiv framkommo nu; främst bland dem
står monumentet över Cartesius i Adolf Fredriks kyrka, Stockholm. Dock
kan man icke undgå att lägga märke till, hur Sergels genialiska teckningar
från senare tid i sin sprudlande humor och ohämmade dionysiska yra
ofta rymma en tillsats av bitterhet. Där levde han ut sin skapardrift i
antydandets, skissens form. Kände han, att den djupare konstnärliga
lidelsen ej kunde få utlopp längre i en stegrad serie skulpturer? Många
Sergel-forskare ha tagit upp den tanken med dess Ehrensvärdska pessimism och
framhållit, att de officiella svenska beställningarna långsamt dödade honom
som plastiker. Den utsökta klassiska hållningen, den strama stilen räckte
icke till för Sergel själv som ersättning för den stimulans i konstskapandet
han erfor under sina lyckliga romerska år. Den brusande, måleriska
skissen, den fräna karikatyren blev icke blott en meddelelseform i kvicka brev
till vänner utan också ett bud till eftervärlden från en uttryckssökande,
ständigt levande konstnärssjäl.
SVENSKA NYKLASSICISTER.
Vid Sergels sida räknades under 1700-talets senare decennier en hel rad
konstnärer, mer eller mindre trollbundna av den nya rörelse i Europa, som
hade tagit fart efter de märkliga grävningarna i Herculaneum och
Pompeji (1738, 1748). Eggande propagandaskrifter för det nyväckta
antikintresset spredos över Europa. Anspelande på Gustav III :s resa till Italien
hösten 1783 i Sergels sällskap förklarade preses vid Akademien, Edelcrantz,
1808: »Hans (kungens) kärlek för den verkliga antiken förvandlades till
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Den blixtsnabba observationens konstnär, Elias
Martin, har här fångat en arbetsbild i flyende linjer och lätta skyar. Texten har nästan
radioreportagets sanningsvärde: »hör ni, nu tar vi dån dår sten, ni, sir ni, han ligger
där, som ni sir, korsad, sir ni». Så talade en »patron» i Stockholm till sitt folk under
1700-talets senare fjärdedel. — Akvarell. Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
