Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOLFORMENS FÖREGÅNGARE.
Växelndervisningsskolan har egentligen mycket gamla anor. Idéen att
låta lärjungar biträda vid skolans undervisning och ordning finna vi i
detalj utförd redan av det gamla Spartas lagstiftare Lykurgos liksom sedan
hos romarna och i judarnas rabbinskolor.
Fram genom medeltiden spåra vi den i olika länder och bland skilda
folk. Efter reformationen har den upptagits och omsatts av pedagoger
sådana som Trotzendorf (d. 1556), Comenius (d. 1670) och åtskilliga andra
samt avsatt märken i flera skolordningar i Europa.
När man talar om den svenska växelundervisningens direkta
föregångare, tänker man i regel på två namn från 1700-talet: Andreas Bell
(d. 1832) och Josef Lancaster (d. 1838).
Den förre var en skotsk läkare och präst, som i sin egenskap av
barn-hemsföreståndare i Egmore (Madras) blev ställd inför den vanskliga
uppgiften att ensam undervisa omkring 200 barn. Därvid blev han tvungen att
taga till hjälp de mest begåvade och pålitliga och gjorde så en dygd av
nödvändigheten samt satte denna med god framgång i system.
Helt oberoende av Bell kom Josef Lancaster, som år 1798 öppnade en
skola i ett av Londons slumkvarter, till liknande resultat. En lärjungeskara,
som tidvis kunde räkna 350, stundom 800, ja, ända till 1,000 elever, i regel
ur de allra fattigaste folklagren, uppdelade han i olika klasser och satte över
var och en av dessa en s. k. monitor, som gjordes ansvarig för sin avdelnings
snygghet, ordning och framsteg.
»En enda lärare med 1,000 barn» blev en paroll, som föreföll sagolik,
men vars gynnsamma omsättande i verkligheten från många håll och med
entusiasm bekräftades. Lancasterskolan gjorde sitt segertåg icke blott i det
brittiska rikets kolonier utan inom åtskilliga av Europas länder.
VÄXELUNDERVISNINGEN I SVERIGE.
Vårt land nådde denna skolform sannolikt först 1819 och blev här under
de närmaste årtiondena mycket omhuldad. Med skäl ha dess snabba
framgångar satts i ett visst samband med de starkt stegrade födelsetalen vid
de napoleonska krigens slut och den minskade barndödligheten.
»Oöverskådliga barnskaror begynte —-fvlla landets både byar och städer», säger
Gustav Sundbärg i »Betänkande i utvandringsfrågan». Och när dessa på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
